---

Efter flera timmars flygresa var vi äntligen framme. Vi fick ta någon bakväg runt flygplatsen för att slippa möta fans. Men när vi kom runt hörnet av huset visade det sig att alla redan visste att vi skulle ta den vägen. Där stod runt tjugo skrikande fans med blickarna på oss. Jag och Tea såg snabbt på varandra med livrädda blickar, jag tror vi båda tänkte samma sak: "vad ska de nu tycka om oss?".

Vi tog båda långsamma steg frammåt och såg in i ögonen på folk, men de tittade självklart inte på oss.

De såg på killarna som sprang runt och hoppade av lycka.

- Välkommna tillbaka! Skrek tjejerna och Harry nästan hoppade på dem för att ge dem en kram. Killarna var så artiga kramade och tog kort med allihopa. Plötsligt hörde jag hur någon skrek mitt namn en bit bort. Jag vände mig chockat om och såg en liten flicka. Jag gick artigt fram och satte mig framför henne.

- Hejsan, sa jag glatt.

- Minns du mig? Sa hon glatt. Då kom jag plötsligt på vem det var, det var flickan jag och Niall stött på innan resan. Utanför Nandos.

- Ja det är klart! Niall är våran Nandos vän! Sa jag och vinkade glatt på honom. Han kom snabbt springande och satte sig brevid mig.

- Nej men hej, sa han och log mot flickan som nu stod och rodnade.

- Ni minns mig! Skrek hon glatt och kramade om oss båda så vi ramlade och landade på rumpan. Vi började båda att skratta och reste och sedan upp.

- Ni är så söta tillsammans, det tycker min mamma med faktiskt. Sa flickan och log mot sin mamma som stod en bit bakom.

- Nej men tack, sa vi båda och log mot dem. Plötsligt skrek Paul på oss.

- Nu måste vi tyvärr gå, sa jag och kramade om henne en sista gång. Niall kysste hennes panna och vinkade sedan åt henne.

Sedan sprang vi mot bilen som nu var redo att köra iväg. 

---

När vi hoppat in i bilen la jag märke till att det bara vi där.

- Var är dem andra? Sa jag chockat.

- De tar en annan bil, vi ska ju till Irland. Sa han och log mot mig.

- Vart är mormor då? Sa jag och såg mig omkring.

- Hon skulle hämta Bonzo hos en vän och åka hem själv. Så nu är det bara vi två, sa han och började leka med mitt hår.

- Och jag! Sa mannen som körde i framsätet.

- Haha ja och du, sa Niall.

- Inget sex i mitt baksäte säger jag bara, sa han och fällde upp skyddet bakom sin rygg.

Vi såg chockat och började sedan att skratta.

- Du har så vackra tänder, sa han plötsligt och satte sig närmre mig. Han strök sin hand genom mitt hår medan han såg in i mina ögon. Utan att säga något mer gav han mig en lätt kyss. Jag pressade mig närmare honom och började dra i hans tröja. Plötsligt knuffa han undan mig och såg in i mina ögon.

- Inte nu, sa han med en osäkerblick.

- Åh...okej, sa jag och satte mig till rätta igen. Efter en lång stunds tystnad frågade jag...

- Vad händer ikväll då?

- Ska äta middag med familjen. Sa han glatt.

- Åh okej, sa jag.

- Du då? Frågade han plötsligt. "Vadå du då?!" hade jag lust att fråga, skulle inte jag följa med?

- Tv med mormor antar jag, ska bli skönt att få träffa Bonzo.

- Kul, sa han med ett leende. Han lutade sig mot min axel och blundade sedan. Det blev inget mer prat under resan hem.

---

- Så när är eran nästa turné? Frågade jag artigt Harry som låg och vilade på sätet brevid.

- Vi åker om fem dagar igen till Australien, svarade han.

- Åh, vad....kul! Sa jag snabbt.

- Men du Tea, kan vi träffas imorgon? Frågade han plötsligt och lyfte blicken från sin telefon.

- Visst, jag ska väl bo hos dig? Sa jag och började sedan att skratta.

- Aha just ja, sa han och kollade sedan ner på sin mobilskärm igen.

När vi var framme vid hans hus stod hela hans familj och väntade utanför dörren. När vi klev ur bilen kom alla plötsligt springande och skrek "Harry/gubben/brorsan" m.m. Jag stod brevid honom som en staty. När alla lugnat ner sig lite såg plötsligt Harrys mamma på mig.

- Harry vem är nu det här? Sa hon glatt.

- Mamma det här är Tea, Tea det här är min mamma. Sa han artigt.

- Hej på dig, sa hans mamma glatt.

- Hej, sa jag och log tillbaka.

- Så du är Harrys flickvän? Sa sedan en äldre dam som nu stod brevid hans mamma.

- Ja..

- Nej hon är bara en vän, avbröt Harry mig. Jag såg på honom med en chockad blick men han kollade bara bort. Hans mamma hjälpte mig med väskorna uppför trapporna.

- Du ska bo här inne med Harry, sa hon och visade mig ett rum med rosa tapeter och två små sängar.

- Det är igentligen Harrys syster Gemmas rum men hon är inte här denna vecka. Sa hon med ett brett leende.

- Okej tack, sa jag artigt.

- Hur länge stannar du? Frågade hon sedan. Jag hade lust att svara "jag vet inte" efter hur Harry betett sig de senaste 2 timmarna. Men svarade istället...

- Högst fem dagar.

- Åh okej, trevligt. Se dig om kring känn dig som hemma, sa hon artigt.

- Tack, mrs Cox var är Harrys rum? Frågade jag snabbt innan hon hann lämna rummet.

- Åh ja visst, följ efter mig. Sa hon och svängde till höger.

- Här, sa hon och pekade på en dörr med bokstäverna H och S fastklistrade på den. Jag öppnade den ivrigt och klev in. Väggarna var blåa med lite tavlor hängande här och där. Sängen var jättestor med orörda lakan. Jag gick runt i cirklar och läste på alla möjliga saker i rummet.

- Vi ses där nere gumman snart ska vi äta, sa Anne och stängde dörren efter sig. Jag satt och såg mig omkring på Harrys då det plötsligt knackade på dörren. Den öppnades långsamt, det var Harry.

- Vad gör du gumman? Frågade han glatt.

- Inget, sa jag och torkade bort tåren som lyckats ta sig ner för min kind.

- Det är mat nu i alla fall, sa han och började gå mot trappen.

Jag gick snabbt efter. Middagen gick snabbt de var väldigt artiga och frågade mycket om mitt liv.

Efteråt satt alla i soffan och såg på tv. Jag satt i Harrys knä.

- Harry jag går och lägger mig nu, viskade jag i hans öra.

- Okej, sa han lite irriterat.

- God natt allihopa, sa jag och gick mot trappen. När jag var uppe hörde jag att någon var tätt bakom mig. Jag vände mig chockat om, det var bara Harry. Han tog tag i mina armar och tröck mig mot badrumsdörren.

- Vad fan är det med dig idag? Viskade han ilsket i mitt öra.

-Med mig! Vad är det med mig!? Det är ju DU som inte vill vara tillsammans längre! Sa jag förbannat.

- Va? Vad snackar du om?! Sa han chockat.

- Nej hon är bara en vän, sa jag och härmade hans röst.

- Men...

- Jag åker hem i övermorgon, du kan ju i alla fall spela att du gillar mig de kommande dagarna. Sa jag och tog mig loss ur hans grepp om mina armar. Han stog kvar med en chockad blick och rörde inte en kroppsdel.

"Hade jag precis dumpat Harry Styles?" tänkte jag chockat när jag smällde dörren bakom mig.

---