Spring - Kapitel 40

Tårarna forsade nerför mina kinder plötsligt ringde min telefon. Jag tog snabbt upp den och tittade på displayen det var Niall. Jag harklade mig och svarade sedan.

- Hej.

- Hej gömman! Vart är du? Han lät otydlig. Han var definitivt inte nykter.

- På toaletten jag kommer snart, sa jag och la sedan på.

Jag tog fram servetter ur min lilla nessesär och torkade bort mitt smink som kladdats ut över mina kindben.

- Hur är det, sa plötsligt en välbekant röst bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg en man i en luva. Han klev fram ur skuggorna och tog av sig luvan.

- David är det du, sa jag chockat. Han sa inget utan gick bara med ett stort leende emot mig.

---

- Varför åkte du bara? Sa han med en ilsken röst.

- Vad menar du? Sa jag samtidigt som han kom närmre. Jag reste mig upp och lutade mig osäkert mot sopptunnan jag tidigare suttit på.

- Det vet du precis, vi är ju gjorda för varandra Mia!

- Vad snackar du om? Sa jag chockat, jag kände hur en obehaglig känsla spred sig i kroppen. Varför hade David tagit flyget hela vägen till L.A för att säga detta. Han gick nu närmre mig och såg in i mina ögon.

- Jag älskar dig Mia, följ med mig tillbaka till Irland och lämna Niall. Han älskar inte dig.

- Är du dum eller!? Han älskar mig mer än någon annan! Skrek jag förbannat tillbaka.

- Varför sitter han då med tv-stjärnan Miranda Cosgrove i baren, och inte dig? Sa han och la sin hand på min axel. Jag backade undan och föste bort hans arm. Hur visste han allt det här? Hur hade han hittat mig? Jag kände hur mina hjärtslag dunkade fortare och fortare för varje sekund som gick.

- Hur....hur vet du allt det här om mig? Frågade jag osäkert, med en livräddblick.

- Jag är ditt största fan, skojade han och log. Han log inte som han hade gjort i skolan han log med en ondskefull blick i ögonen.

- Så du flög hela vägen hit för att hitta mig? Sa jag chockat.

- Det är klart, det ska bli vi en dag. Sa han och tröck mig närmre hans kropp. Jag gjorde inte något motstånd till en början. Plötsligt började hans grepp om min midja kännas hårdare. Han förde sina händer mot mitt hår och drog sedan i det.

- Släpp mig! Skrek jag och lyckades ta mig loss, utan att tänka mig för sprang jag ut mot vägen. Tänkte att jag kunde komma in på klubben igen från ingången som låg runt hörnet.

- Vänta! Skrek David förbannat bakom mig. Jag hörde sedan hur han närmade sig mig där jag sprang. När jag svängde av vid hörnet sprang jag in i någon. Jag vände mig stressat om och skulle precis springa vidare då personen stoppade mig.

- Mia är det du? Sa han, jag kollade stressat upp och såg där Louis.

- Oh tack! Du måste hjälpa mig Louis, David han....han är efter mig. Sa jag snabbt mellan mina tunga andetag.

- Vad snackar du om? David,vem? Sa han chockat.

- David han, sa jag och pekade på David som nu kom springande runt hörnet.

- Oj shit! Skrek Louis och greppade tag i min hand för att sedan springa med mig i full fart mot klubbingången. Vi sprang inte länge innan vi såg klubbingången framför oss. Utanför stod två vakter, när dem fick syn på oss ställde de sig som en mur framför dörren.

- Och vilka är ni? Sa dom strängt.

- Louis Tomlinson ägare av festen. Vi måste verkligen in det är en man som jagar henne. Sa Louis stressat.

- Åh jaha, kom in. Sa den ena vakten och höll upp dörren åt oss.

- Tack, sa Louis lite irriterat. Jag satte mig chockat ner på en soffa nära toaletterna. Nu var det inte lika lång kö tänkte jag irriterat.

---

- Nu får du berätta, vem var han? Skrek nästan Louis.

- David, jag var en nära vän till honom mot slutet av skolan. Det visade sig att han trodde vi var med än vänner. Sa jag och började gråta.

- Men du det är inte dit fel, sa Louis chockat.

- Jag vet, men varför skulle jag bli full och kyssa idioten! Skrek jag nästan.

- Gjort är gjort, sa Louis och slog sig ner brevid mig. Jag tröck mina händer mot mitt ansikte och kände hur tårarna inte kunde sluta rinna.

- Du, sa Louis och petade på mig. Jag torkade bort tårarna och såg honom i ögonen. Han sa inget mer utan sträckte sig och kramade om mig. Han var varm och hade såna där "nallekramar" precis så som en tröstkram ska kännas. Jag höll kvar i honom ett tag innan jag såg Niall komma runt hörnet.

- Vad gör ni!? Sa han vinglandes i hörnet.

- Åh inget, sa Louis och tog sig ur mitt grepp.

- Hepp! Skrek Niall och gick tillbaka in till dansgolvet.

- Kom nu så dansar vi, sa Louis och tog min hand.

- Jag ser ju sjuk ut, sa jag när vi gick förbi en spegel.

- Äsch, du är fin. Sa han och drog med mig in.

Resten av kvällen var jag med Louis och Liam de var de ända som inte var fulla av mina vänner. När vi skulle åka hem körde de oss till vårat hotell först.

- Är du säker på att du inte behöver hjälp? Sa Liam innan jag hoppade ur bilen.

- Nejdå, jag klarar mig själv. God natt killar. Sa jag och stängde sedan dörren. Jag släpade sedan upp Tea för trapporna.

- Du har så vackert hår, Sa hon och började dra i mitt hår.

- Tack, rör det inte. Sa jag lite irriterat.

När vi kom upp på vårt rum satte jag Tea på sängen för att gå på toa. Men när jag kom tillbaka hade hon redan somnat. Jag tog av henne strumpbyxorna och la henne under täcket. Hon tog så mycket plats i dubbelsängen så att jag inte fick plats. Jag gjorde iordning med kuddar på golvet och drog en filt över mig.

- Psst, Mia sov här. Sa plötsligt en röst. Jag skrek till och vände mig om. Det var bara mormor, hon log och gjorde plats åt mig i den lilla sängen. Den natten sov jag gott men jag kunde inte sluta tänka på vad David skulle göra här näst.

---

Tidigt nästa morgon vaknade jag av att mormor zappade genom kanalerna på tv:n. Jag reste mig upp och sträckte på mig.

- Godmorgon gumman, sa mormor när hon vände sig om mot mig och log.

- Godmorgon, sa jag. Jag kollade snabbt mot stora sängen och såg att Tea var borta.

- Vart är Tea? Sa jag nästan irriterat.

- I badrummet, hon vaknade före mig. Sa mormor lugnt.

- Bra, sa jag och tittade ut genom fönstret.

- Mia du var en god vän igår, sa mormor och log.

- Tack, sa jag men släppte inte blicken från balkongen.

- Vad är det? Sa mormor plötsligt när jag suttit och tittat ut i över 5 minuter.

- Åh, nej inget. Jag är trött bara. Sa jag och kollade sedan på tv:n.

- Jahapp! På med kläderna vi går ner och äter när Tea är klar. Jag gjorde som hon sa och drog på mig ett par shorts och en tröja med den irländska flaggan på. När Tea var klar gick vi direkt ner till resturangen. Det var väldigt tyst vid vårat bord, Tea såg ut att skämmas och jag var bara otroligt rädd för att stöta på David. Plötsligt kom frågan vi alla hade väntat oss.

- Hur var festen då? Frågade mormor glatt. Jag ch Tea kollade först på varandra och sedan på mormor.

- Ehm, sa jag.

- Bra, sa Tea och tittade sedan ner i sitt glas som nu var tomt.

---

Vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!

Kort? I hope you'll like it!

Ps. Glöm inte att gilla bloggen på facebook HÄR

Nästa kapitel nu!

jättebra'! meeer :D

Jag tror att David kommer att kidnappa henne ;) jättebra btw ;P

Grymt!! Asså din novell är bara så asffrebkfjekdldslztsk braaa! Snälla skriv meeer! Du gör min dag! :D

ASSÅ ÅH, SÅ JÄVLA BRA! Haha, man kan inte sluta läsa.

Mer !

super duper mega bra!!

jag tror att david kommer... typ... ingen aning men något väldigt taskigt!

kram

kan du skriva nästa kapitel nu!snälla

Du gör min dag <3