---

Åkturen hem tog inte mer än 20 minuter. Vi släppte av Tea först, hon sprang direkt mot sin mamma som stod i dörröppningen med utsträkta armar. De kramades en stund innan de vinkade och gick in för att hälsa på resten av familjen. Jag älskade att se hur lycklig Tea var med sin familj, men det fick också mina ögon att tåras. Hon hade allt det jag aldrig hade haft en hel familj. Och nu en mamma och pappa.

- Ska vi åka vidare? Sa mormor och rörde tröstande min axel. Jag torkade snabbt undan tårarna som hunnit ta sig ner för min kind och klättrade sedan fram till framsätet. När jag fått på mig bälte startade hon bilen och vi körde vidare hemmåt.

- Skönt att få sova i din egna säng va, sa mormor efter en stund för att bryta tystnaden.

- Ja och att få äta vanlig mat,sa jag och log mot henne. Hon log tillbaka sedan körde hon in på infarten och bad mig att öppna garaget. Jag gjorde som hon sa och öppnade till henne, hon körde snabbt in och vi gick sedan till ytterdörren tillsammans. Jag plockade snabbt upp min väska jag haft med mig hela tiden och la kläderna i tvätten. Jag och Tea hade lovat varandra att inte logga in på internet på minst en vecka, så jag bestämde mig för att gå ut och sätta mig i soffan brevid mormor. Hon satt och stickade och läste tidningen, på radion spelades Elvis. Jag log och satte mig brevid henne, hon reagerade inte förns jag började klappa lite lätt på benen i takt till musiken. Hon kollade upp och tog i glasögonen sådär som hon alltid gjorde när hon inte såg klart.

- Funkar inte internet eller, skojade hon och log.

- Nej vill bara vara social istället, sa jag och log stolt.

- Okej då, bra val det kommer man långt på. Sa hon och började skratta. När låten bytt till någon Jackson five låt kom jag att tänka på pappa.

- Mormor, får jag fråga en sak? Sa jag osäkert.

- Vadå älskling? Sa hon och tittade genast upp från tidningen.

- Var mamma och pappa någonsin kära, sa jag lite tyst.

- Ja självklart, sa hon chockat och nästan hoppade upp ur soffan. Hon gick mot byrån brevid tv:n och började gräva i lådorna.

- Kom här ska du få se, sa hon och viftade med armarna. Jag gick och satte mig på knä brevid henne.

- Här är dom, sa hon och lyfte ut en låda och la den på golvet framför oss. Hon lyffte på det dammiga locket och i den låg en massor av foton och album.

---

- Här alla bilder som vi tog under de 10 åren din mamma och pappa var tillsammans. Sa hon och log.

- Får jag? Sa jag överlyckligt.

- Självklart ta och kolla du, sa hon och log.

De flesta bilderna var svartvita och var på mamma och pappa. Jag hade aldrig tidigare sett en bild på min pappa mamma sa att de aldrig haft några. Fast det förstod jag det var svårt för mig att se mamma på bilder, han hade mörkt hår, utländskt utseende och ett leende som fick en att le som ett fån. Även fast bilderna var svartvita så var de väldigt fina, de flesta var tagna vid en solnedgång eller vid en bil. De såg inte ut att vara i England eller Irland i alla fall.

- Vart är bilderna tagna? Frågade jag efter att ha försökt lista ut själv.

- Vem vet, någonstans i USA. Du förstår din mamma och pappa gav sig iväg med sin minibuss på resa i världen. Din pappa kom från Brasilien och hade mycket släkt i Mami. De var ute i över 2 år och bodde på olika ställen nästan varje dag. Din mamma har alltid älskat att resa och din pappa med han hette Jason föresten en riktigt fin pojke.

- Vad hände? Varför träffades vi aldrig, avbröt jag.

- Ja du förstår din mamma blev gravid väldigt tidigt runt 20 års åldern. Ett år efter att de kommit hem från sin stora resa.  Och det var bestämt att alla killar i den åldern skulle ut och kriga i världen skydda andra länder med militären. Och det gjorde din pappa också han gav sig iväg och när han var borta märkte vi att Maria var gravid. De höll kontakten via brev, du föddes ju i Maj Maria skickade brev och en bild på dig. Efter några månaders väntan märkte vi att han inte svarat och blev oroliga.

- Han hade dött, sa jag chockat.

- Ja det hade bombat en by där han befann sig, ingen hade överlevt.

- Åh, sa jag och kollade på bilden jag höll i min hand. En bild på pappa han log och höll en Coca Cola i handen.

Jag började gråta men log samtidigt.

- Han var en hjälte, sa jag och log mot mormor.

- Ja hjälte är rätt ord, sa hon och klappade mig på huvudet. Vi satt och granskade alla bilder och mormor berättade historier om mamma och pappa som både var hemska och roliga. Tillslut ringde telefonen hon reste sig snabbt och sprang för att svara.

- Oj gud ja det hade jag glömt! Jag kommer och hämtar honom direkt, sa hon och sprang och satte på sig ytterkläder i hallen.

- Jag hade helt glömt bort Bonzo! Sa hon samtidigt som hon drog på sig sina gummistövlar.

- Jag följer med, sa jag och drog snabbt på mig jackan och skorna.

Det visade sig att mormor hade lämnat Bonzo hos en väninna och glömde helt bort tiden men det gjorde inget. När vi hämtad honom lagade vi Bacon och egg och la på rostade bröd. Innan det var läggdags spelade vi något sällskapsspel och pratade mer om mamma. Det var kul, lite för kul det slutade med att jag gick och la mig vid 12 fast jag hade skola som väntade dagen efter. Jag ställde snabbt klockan och la mig sedan. Det tog inte lång tid innan jag somnade. Jag drömde om pappa eller ja så jag tror han var.

---

Jag vaknade tidigt nästa morgon och kollade på klockan. 5:50 jag skulle igentligen gå upp 6:50 men jag orkade inte bry mig utan drog på mig min morgonrock och gick ut i köket för att äta frukost. Jag kollade snabbt i kylen och såg att det var slut på mjölk. Jag kollade i burken som stod brevid spisen som det stod "matpengar" på, det fanns tillräckligt med pengar för att köpa några paket. Jag bestämde mig för att cykla ner till mataffären en bit ner på gatan. Jag tog snabbt på mig jeans,en stickad tröja,min ytterjacka och mormorgummistövlar. Sedan lämnade jag en lapp på bordet till mormor innan jag cyklade iväg. När jag kom fram öppnade Josh precis butiken och blev chockad av att se mig.

- Nej men Mia vad gör du uppe såhär tidigt, sa han och höll upp dörren för mig.

- Skola idag kunde ändå inte sova. Vi hade slut på mjölk och utan mjölk har jag ingen frukost. Han förstod mig precis och gav mig en mjölk gratis. På vägen ut kollade jag snabbt på tidningshyllan och såg en bild på mig. Jag bromsade snabbt till och kollade närmre, det var jag. Jag lyfte snabbt upp tidningen och läste övertexten "Irlands nya stjärna eller bara Nialls?"

- Visst är det du, jag tyckte väl det. Sa Josh som nu stod bakom mig och läste tidningen.

- Hur? Sa jag.

- Pressen är överallt, sa han snabbt.

- Har jag varit med ofta? Frågade jag irriterat.

- Nej började mest i förrigår, men jag kan hålla koll hälsa Nannie! Sa han innan jag lämnade affären och sprang mot cykeln som stod vid en stolpe. Jag cyklade det snabbaste jag kunde hem. Jag gick direkt till köket och gjorde iordning en skål med flingor och mjölk. När jag satte mig vid bordet kom mormor in i rummet hon satte snabbt på radion och gjorde iordning frukost.

- Vad bra att du har handlat, sa hon och tittade leende fram bakom kylskåpsdörren. När hon ställt fram allt hällde hon upp ett glas juice till mig och henne och satte sig sedan ner.

- Josh hälsar föresten, sa jag.

- Kallar han mig fortfarande för...

- Nannie jupp, avbröt jag och började skratta.

- Usch så länge sedan nu, sa hon och började skratta.

- Haha men tufft är det ju i alla fall, sa jag.

- Jaja, när börjar du då? Sa hon och kollade på klockan.

- Om en och en halv timme, sa jag och log.

- Du är galen, sa mormor.

- Jag vet men tänkte ringa Niall nu också han har säkert tråkigt i någon buss eller bil. Sa jag och reste mig för att plocka undan min disk.

- Jag tar det, ring du. Sa hon och log.

Jag gjorde som hon sa och tog med mig hemtelefonen till mitt rum.

---

Jag slog numret och väntade ungefär 3 signaler innan jag hörde hans röst.

- Hej, sa han osäkert.

- Hej det är jag Mia, sa jag glatt.

- Mia? Är det du? Sa han och lät nästan som en liten pojke.

- Ja, haha. Har skola idag så gick upp tidigt, tänkte att du också åker runt tidigt. Sa jag.

- Ja smart tänkt, hur mår du då? Sa han man hörde att han hade haft det tråkigt.

- Jag mår bra, fick reda på vem min pappa var igår. Du då?

- Jag mår bra, nej vad kul hur var han? Vem var han? Sa han nyfiket.

- Han var från Brasilien han hette Jason och hade väldigt fint leende. Sa jag och log.

- Det förklarar dina bruna ögon då, skojade han.

- Ja det är ju inte mammas i alla fall, nog om mig vad gör du då? Sa jag glatt.

- Jag sitter i bilen med killarna påväg till Wolverhampton Liams hemstad du vet. Sa han glatt.

- Åh vad kul! Hälsa från mig, sa jag och la mig på rygg på sängen.

- Okej, Mia hälsar. Sa han och höll mobilen en bit ifrån sig.

- HEJ MIA! Skrek de andra runt omkring telefonen. Jag började skratta och kollade sedan på sängklockan.

- Oj klockan är redan halv åtta, sa jag chockat.

- Ja, måste du gå? Sa han med en ledsen röst.

- Vill du att Tea ska bo med Harry eller? Sa jag och hörde hur Harry skrek "nej Niall låt henne gå".

- Haha okej du får gå, hejdå älskar dig. Sa han och jag hörde hur killarna i bakgrunden sa "ouuuh".

- Hejdå älskar dig med hälsa killarna, puss! Sa jag innan jag la på. Jag reste mig snabbt upp och gick för att hämta min skolväska som låg i garderoben i hallen. Jag klädde snabbt på mig och sa hejdå till mormor innan jag gick mot busshållplatsen. När jag var en bit ifrån busshållplatsen ringde Tea.

- Hej Tea, jag tar bussen som går tio i. Sa jag glatt.

- Jag kommer inte till skolan... Sa Tea osäkert.