upallniall

---

- Vart är jag? Viskade jag frågande.

- Sjukhuset, sa kvinnan med en osäker blick.

- Varför? Sa jag hastigt.

- Du hade ett gift i kroppen som gjorde att du kunde ha dött, men vi hann stoppa det innan det bröt ut helt. Sa kvinnan med en allvarlig röst.

- Åh, men hur? Sa jag chockat.

- Ja du det kan antingen vara piller eller blandas ut i vatten, sa kvinnan.

- David, sa jag med en förbannad röst.

- Va? Sa kvinnan chockat.

- Nej inget.

- Okej, sa kvinnan och gick tillbaka till bordet hon tidigare stått vid.

- Mia! Skrek plötsligt någon i dörren, det var Niall. Med ett stort leende sprang emot mig och kramade sedan om mig.

- Jag mår bra, sa jag med ett leende på läpparna.

- Bra!? Du mår bra!? Du höll på att dö, sa han med en livrädd blick.

- Men nu mår jag bra, sa jag och kysste hans läppar. De var varma men han kunde inte slappna av, de kändes liksom hårda mot mina.

Plötsligt kom mormor och Tea in i rummet. De drog tre väskor efter sig.

- Hej gumman, hur mår du? Sa mormor och kramade om mig.

- Bara bra, vad är väskorna till för? Frågade jag chockat.

- Vi åker hem imorgon på morgonen, du måste ta det lugnt hemma ett tag nu. Killarna ska också hem och träffa sina familjer.

- Åh okej, sa jag och såg somnade sedan om.

---

Tidigt nästa morgon gick jag och läkaren runt ett varv för att kolla så att jag mådde bra. De testade också mitt blod så att inget gift var kvar i det. Sedan runt 9 kom mormor och de andra och hämtade upp mig. Vi åkte med killarna så planet var redo att åka direkt när vi kom fram till flygplatsen. De var ett väldigt litet plan på utsidan men på insidan så fanns det stora soffor att sitta i under resan. Stolarna man behövde sitta i från början var mjuka, så mjuka att jag somnade efter 20 minuter i luften. När jag sedan vaknade låg alla och sov, jag ställde mig upp för att gå på toa. Plötsligt kände jag en hand mot min höft. Jag vände mig chockat om och såg Niall, han log mot mig.

- Vad gör du? Frågade jag chockat.

- Kan vi inte ha lite kul, snälla gumman? Sa han med ett sånt där omotståndligt leende.

- Här? Sa jag chockat.

- Nej där, sa han och pekade mot toaletterna.

- Åh, jag vet inte riktigt, sa jag osäkert.

- Kom igen, vi har inte haft det på länge, viskade han i mitt öra och kysste sedan min hals. Jag kände hur ett kraftigt pirr spred sig i min kropp. Plötsligt tog han tag i min arm och förde mig mot toaletten. Han tröck mig mot väggen och började långsamt dra av min tröja samtidigt som han kysste mig.

Plötsligt stod han där med bar överkropp och såg på mig med ett leende.

- Vadå? Sa jag och log tillbaka.

- Du är så vacker, sa han och såg på mig där jag stod i bara bh och shorts.

- Du med, sa jag och gick fram för att kyssa hans kind. När jag kysst honom drog han mig tätare mot hans kropp och började kyssa mig på alla möjliga ställen.

- Haha sluta det kittlas! Skrek jag när han kysste mig på underarmen. Han fortsatte och höll fast mig med sina varma och mjuka händer. Plötsligt knackade det på dörren. Vi hoppade båda till, "vem är det?" frågade Niall snabbt.

- Harry, jag måste pissa. Sa han irriterat. Vi brast båda ut i skratt, Niall höll för min mun och log.

- Han vet inte att du är här, viskade han.

- Juste, viskade jag tillbaka.

Vi drog snabbt på oss våra tröjor och byxor.

- Kom igen Niall! Skiter du eller? Frågade Harry irriterat.

- Kom, sa Niall och tog min hand. Vi gick sedan ut ur badrummet.

- Men åh, sa Harry. Vad har ni gjort där inne? Sa han chockat.

- Äsch det är lugnt vi lekte bara lite, sa jag och sedan började vi båda skratta.

---

Efter det satte vi oss och kollade på film, det enda som fanns var Madagaskar och The notebook. Vi valde The notebook och jag slog mig ner i hans knä. Han höll om mig med sina starka armar och lekte lite med mitt hår då och då. Filmen var underbar en såndär kärlekshistoria man själv vill uppleva.

- Det är ju helt underbart! Sa jag glatt.

- Ja, vi vet men man börjar bli lite rädd för vad fansen kan tänka sig göra för att få träffa oss. Sa Liam.

- Ja snart så tar någon er ifrån oss. Sa jag chockat.

- Du kommer alltid vara min, sa Niall och kramade om mig och kysste min kind.

- Aw, ni är för söta, sa Zayn.

- Tack, sa vi båda i kör och log mot honom.

Åh snälla ni kan ni inte låta mig ta det lugnt?

Ett kapitel tar inte 10 minuter att skriva tyvärr.

Jag gör så gott jag kan men precis som alla andra har jag ett liv.

Jag fyller tex 15 år imorgon och sedan börjar skolan men ett kapitel i veckan räcker väl? Jag ska göra så gott jag kan om ni inte skriver "nästaaaaa kapitel" eller "kapitel nuuuuu". :(

OKEJ?

btw mitt tangentbord funkar ej that's why I cant write it...

Kram Nora <3

När jag stod i barummet och gjorde mig iordning efter den kalla duchen jag precis hade tagit såg jag hur blåmärken hade bildats på mina armar och ben. Jag kände lite löst på dem, de var fortfarande ömma. Jag plockade snabbt iordning mina saker och la ner dem i min nessesär. Plötsligt knackade det på dörren. Jag hoppade snabbt till och lugnade sedan ner mig.

- Vem är det? Sa jag med en skrämd röst.

- Niall, får jag komma in? Sa han försiktigt. Jag gick snabbt och låste upp samtidigt som jag drog på mig en t-shirt. Han gick in snabbt och satte sig sedan på toaletten och bara stirrade på mina ben. Niall skulle precis säga något då jag började prata istället.

- Jag hade en sjukt äcklig dröm i natt! Sa jag chockat.

- Va, vad drömde du då? Sa Niall.

- Att David våldtog mig, men allt var så verkligt sedan kom polisen...

- Men Mia, avbröt han mig med en chockad röst.

- Vadå?! Frågade jag chockat.

- Det var ingen dröm, sa han med en livrädd blick. Allt blev tyst, jag började hålla på med mina händer och kollade rakt ut i luften.

- Gumman, sa han och kramade om mig.

- Jag borde verkligen vara ifred nu, sa jag och tog mig ur hans grepp.

- Va? Sa han chockat.

- Gå ut här ifrån, viskade jag men släppte aldrig blicken från luften. Han backade långsamt ut som om han inte förstått vad jag tidigare sagt. När han klivit ut ur rummet tog jag tag i dörrhandtaget och smällde sedan igen dörren och låste den. Jag började skrika och slänga saker i väggarna. Sedan satte jag mig ner under handfatet. När jag sedan skulle sträcka mig efter borsten som jag tidigare kastat i väggen slog jag i min arm i väggen. Jag försökte se om något hade tagit skada, och fick syn på ännu mer blåmärken och skrapsår. Jag kände hur tårar pressades fram ur mina ögon sedan slocknade allt.

---

Ur Nialls perspektiv: Jag backade långsamt ut ur rummet med tårar i ögonen. Mia var förbannad på mig? Det var ju David som gjort allt dumt? När jag kom ut ur badrummet fick jag syn på Mias mormor som satt på sängen med ryggen emot mig. Jag torkade snabbt bort tårarna och gick för att sätta mig brevid henne. Först när jag skulle slå mig ner brevid henne såg jag hur hennes kinder var aldelles våta. Jag stannade hastigt till och bara stirrade innan hon chockat reste blicken och såg in i mina ögon.

- Nej men gud, sa hon hastigt och la ner ett foto i väskan som hon tidigare haft i handen, hon torkade sedan bort tårarna. Jag slog mig chockat ner brevid henne och såg på henne.

- Får jag se på fotot? Frågade jag artigt.

- Men..

- Får jag bara se på det? Avbröt jag. Utan att frågesätta grävde hon fram det ur sin väska och räkte mig det. Det var en bild på Mia och hennes mamma. De satt i en gungstol Mia var runt 3/4 år och hade på sig en rosa mysdräkt. De såg så lyckliga ut, Mia tittade glatt in i kameran medan hennes mamma bara såg på henne med lyckliga ögon.

- Mia mår inge bra, sa jag efter en stund.

- Jag vet, sa hennes mormor och tog hastigt tillbaka fotot.

- Nej men hon minns ingenting ifrån gårdagen, sa jag chockat. "Hon tror att det var en dröm!"

- Men gud gumman, sa hon hastigt och gick sedan mot badrummet för att titta till henne.

Hon knackade lite löst på dörren och sa sedan "gumman får jag komma in?". Men hon fick inget svar. Hon såg på mig med en livräddblick.

- Mia öppna dörren! Skrek hon panikslaget men fick fortfarande inget svar.

- Jag hämtar en vaktmästare! Sa jag och sprang sedan ut i korridoren i bara kalsonger. Jag sprang mot ett förråd som stod vidöppet. Där inne stod en kvinna, hon var städerska men det gjorde mig ingenting.

- Ursäkta, sa jag lite diskret och hon vände sig hastigt om.

- Ja?

"Vad fan ska jag säga?" Tänkte jag panikslaget medan hon såg på mig med ett artigt leende.

- Ehm, min flickvän sitter fast i vårat badrum vi måste få ut henne snabbt! Sa jag nervöst.

- Går inte att låsa upp, sa kvinnan. Hon pratade med brytning och kom inte här ifrån. Utan att tänka mig för tog jag tag i hennes hand och drog henne efter mig till vårat rum. Hon följde chockat efter och när vi sedan var framme fick vi syn på Mias mormor som satt utanför badrumsdörren och skrek.

- Vad hänt? Frågade kvinnan chockat.

- Åh tack och lov! Skrek Mias mormor och slängde sig över kvinnans ben.

- Jag låsa upp? Sa kvinnan chockat. Jag nickade glatt och hon gick snabbt och låste upp dörren. När vi klev in låg Mia på golvet. Jag sprang snabbt fram och rörde henne men hon vaknade inte.

- Hon är medvetslös! Skrek jag. Kvinnan ringde snabbt ambulansen medan jag och Mias mormor bar ut henne och la henne på den mjuka mattan. Efter 20 minuter var ambulansen på plats, både jag och hennes mormor fick åka med i bilen till sjukhuset. Men jag hade nog hellre sluppit se det jag fick se. De försökte väcka henne och satte i slangar i näsan och munnen.

---

Vi fick vänta i väntrummet på sjukhuset, Mias mormor gick hela tiden till kvinnan vid informationen och frågade när vi fick gå in. Hon fick hela tiden samma svar.

- Hon undersöks fortfarande.

Efter över 3 timmars väntan somnade jag in på den hårda soffan.

Ur Mias perspektiv: Jag vaknade upp i ett helvittrum med maskiner runt omkring mig. Jag såg mig omkring och såg en kvinna som stod och fixade med något med ryggen emot mig. Jag reste mig försiktigt upp men då började plötsligt maskinen brevid mig att pipa. Kvinnan vände sig snabbt upp och gick mot mig.

- Jasså du är uppe nu, sa hon med ett leende och stängde sedan av apparaten.