---

- Det ser inte bra ut men vi ska operera henne i natt. Jag sa ingenting utan satt bara och tänkte den natten, jag och mormor satt i väntrummet och väntade på beskedet. Jag lyssnade inte änns på musik som jag alltid gjorde annars. Varken mormor eller jag hade lusten att prata om något jag låg i soffan och mormor satt och läste någon tidning om vetenskap i soffan brevid. Plötsligt kom sjuksjöterskan gående och mormor hoppade upp ur soffan för att få höra hur mamma mådde.

- Får jag prata med dig Victoria. Frågade sjuksjöterskan, mormor nickade nervöst och de gick längre bort i korridoren. De stod och pratade ett tag och sedan satte sig mormor ner på knä och brast ut i ett vrål.

- NEJ! Skrek hon och sjuksjöterskan klappade hennes axel. Jag förstod precis, mamma var död. Jag sprang snabbt ut ur väntrummet mot parkeringen och satte mig på trottoaren. Jag frös men orkade inte bry mig utan satt och lät tårarna rinna, jag torkade inte bort dom från ansiktet utan satt bara där med armarna runt magen som om något gjorde ont i den.

- Vi kommer alla att sakna henne kära Maria hon var en underbar kvinna. Sa Teas mamma som höll om mig hårt.

Vi stod på parkeringen vid kyrkogården, mammas begravning var precis avslutad och alla skulle nu ge sig av.

När hon var klar med kramadet såg hon in i mina ögon och sa "Du är stark du klarar det här" jag nickade och tackade för att de hade kommit. Jag vinkade snabbt av Tea och hennes familj när de körde iväg i sin gråa Volvo och sedan gick jag tillbaka till kyrkan. Mormor och hennes vännina stod och plockade ihop alla blommor som hade legat på stolarna i salen. Den såg mer ut som ett bröllop än en begravning men mormor tyckte att mamma skulle få ett fint minne av oss alla och hängde blommor överallt. Mormor var helt röd i ansiktet efter att hon gråtit under hela ceremonin, själv hade jag inte gråtit alls. Jag hade redan gråtit hela veckan hade inga tårar kvar.

---

När de plockat ihop alla saker bar vi oss hem till min och mammas lägenhet för att packa alla mina saker. Jag skulle nu bo hos mormor. Vi hade redan fått hjälp av Tea och hennes mamma i veckan att packa ner allt i lådor så nu var det bara att bära ner till flaket som vi hade hyrt för flytten. Det var inte så mycket grejer så de behövdes ingen lastbil. Tea och hennes mamma hade erbjudit sig att hjälpa till med flytten också men det behövdes inte.

- Var det allt? Sa mormor där hon stod på flaket och tog emot den sista lådan som jag burit ner för trappuppgången.

- Ja.

- Okej gå upp och lås dörren är du snäll sen åker vi.

- Okej. Sa jag och sprang direkt tillbaka till porten och sedan upp för trapporna. Jag gick in och såg att vi glömt ett foto på en av möblerna som skulle vara kvar. Jag gick fram och såg att det var på mig,mamma och en pojke. Jag måste varit runt 8 års åldern. Jag tog snabbt fotot och la det i min jackficka. Jag sa något i stil med "Hejdå kommer sakna dig" lite tyst för mig själv. Jag andades in lukten av mamma som fortfarande fanns kvar i lägenheten innan jag låste efter mig och sprang ner till mormor som satt och vänta i bilen på gården.

- Har vi allt med oss nu? Sa mormor samtidigt som jag hoppade in i bilen och stängde dörren efter mig.

- Nu ja. Sa jag och satte på mig bältet.

- Okej vad hade vi glömt? Sa mormor och skrattade till.

- Det här. Sa jag och grävde upp fotot ur fickan och höll upp det.

- Åh det där har jag tagit. Sa mormor glatt medans hon höll ögonen på vägen.

- Jaså, när? Sa jag nyfiket.

- Hmm..måste varit när du gick i 1an det var sommarlov och vi hade varit och grillat i parken tillsammans.

- Vem är pojken? Avbröt jag.

- Ser du inte det? Sa hon chockat.

- Nej?

- Kolla noga.. Sa hon och blinkade med ena ögat. Jag kollade lite närmre på pojken i det brun blonda nästan röda håret. Han hade en blå stor tröja på sig och gröna byxor som matchade mina på bilden.

- Niall!? Frågade jag chockat.

- Ja haha ni har varit vänner nästan hela era liv ju. Sa hon och log.

- Det vet jag väl, men har aldrig sett bilder på oss tillsammans.

---

Hela vägen hem studerade jag fotot i mina händer och log för mig själv. Vi packade upp alla saker och bestämde att jag skulle få det "lilla läs rummet" som mormor kallade det. Där fanns bara en gungstol och en stor bokhylla med böcker där tidigare. Hon sa att vi skulle ta ner bokhyllan men jag ville att den skulle stanna vi ställde sängen vid fönstret och mitt tvbord där gungstolen tidigare haft sin plats. När vi var klara lagade mormor mat och sedan gick vi och la oss tidigt runt 21:00 imorgon var det söndag men vi orkade inte se på någon sorglig film eller något sång pogram heller för den delen.

---

Jag somnade direkt och sov till 8 nästa morgon. Mormor bar sig iväg för att storhandla men jag orkade inte skulle ändå ta ett varmt bad och bara slappa den här dagen. Jag fick låna mormors morgonrock och satte på kranen i badkaret och gick sedan för att hämta kläder att sätta på mig senare. När jag grävde i flyttlådorna efter något plagg att bära plingade det på ytterdörren. Jag satte snabbt på mig pyamas byxorna och drog åt morgonrocken, sedan sprang jag till dörren för att öppna. Där stod Niall.

- He... Han hann inte säga klart sin mening innan jag hade slängt mig över honom och han hade mig i sin famn.

- Du är här! Sa jag överlyckligt.

- Ja det är jag, vi har fått lite ledigt och fick åka hem till våra familjer i några dagar. Plötsligt märkte jag att jag bara hade morgonrock och byxor med nallar på mig och hoppade ner från hans famn.

- Kom in. Sa jag och tog tag i hans hand.

- Okej. Sa han. Han tog av sig sina ytterkläder och jag stod och granskade honom.

- Ska det vara vatten här inne? Sa han plötsligt och pekade mot badrumsdörren.

- Oj shit badkaret! Skrek jag och öppnade dörren och slängde mig över kranen för att stänga av den. När jag vände mig om stod Niall i hallen och skrattade.

- Vad skrattar du åt? Sa jag lite otrevligt.

- Du e fortfarande lika klantig ser jag. Sa han och log. Jag blev röd i ansiktet men kunde inte hålla mig från att också börja skratta.

---