---

Efter flera timmars flygresa var vi äntligen framme. Vi fick ta någon bakväg runt flygplatsen för att slippa möta fans. Men när vi kom runt hörnet av huset visade det sig att alla redan visste att vi skulle ta den vägen. Där stod runt tjugo skrikande fans med blickarna på oss. Jag och Tea såg snabbt på varandra med livrädda blickar, jag tror vi båda tänkte samma sak: "vad ska de nu tycka om oss?".

Vi tog båda långsamma steg frammåt och såg in i ögonen på folk, men de tittade självklart inte på oss.

De såg på killarna som sprang runt och hoppade av lycka.

- Välkommna tillbaka! Skrek tjejerna och Harry nästan hoppade på dem för att ge dem en kram. Killarna var så artiga kramade och tog kort med allihopa. Plötsligt hörde jag hur någon skrek mitt namn en bit bort. Jag vände mig chockat om och såg en liten flicka. Jag gick artigt fram och satte mig framför henne.

- Hejsan, sa jag glatt.

- Minns du mig? Sa hon glatt. Då kom jag plötsligt på vem det var, det var flickan jag och Niall stött på innan resan. Utanför Nandos.

- Ja det är klart! Niall är våran Nandos vän! Sa jag och vinkade glatt på honom. Han kom snabbt springande och satte sig brevid mig.

- Nej men hej, sa han och log mot flickan som nu stod och rodnade.

- Ni minns mig! Skrek hon glatt och kramade om oss båda så vi ramlade och landade på rumpan. Vi började båda att skratta och reste och sedan upp.

- Ni är så söta tillsammans, det tycker min mamma med faktiskt. Sa flickan och log mot sin mamma som stod en bit bakom.

- Nej men tack, sa vi båda och log mot dem. Plötsligt skrek Paul på oss.

- Nu måste vi tyvärr gå, sa jag och kramade om henne en sista gång. Niall kysste hennes panna och vinkade sedan åt henne.

Sedan sprang vi mot bilen som nu var redo att köra iväg. 

---

När vi hoppat in i bilen la jag märke till att det bara vi där.

- Var är dem andra? Sa jag chockat.

- De tar en annan bil, vi ska ju till Irland. Sa han och log mot mig.

- Vart är mormor då? Sa jag och såg mig omkring.

- Hon skulle hämta Bonzo hos en vän och åka hem själv. Så nu är det bara vi två, sa han och började leka med mitt hår.

- Och jag! Sa mannen som körde i framsätet.

- Haha ja och du, sa Niall.

- Inget sex i mitt baksäte säger jag bara, sa han och fällde upp skyddet bakom sin rygg.

Vi såg chockat och började sedan att skratta.

- Du har så vackra tänder, sa han plötsligt och satte sig närmre mig. Han strök sin hand genom mitt hår medan han såg in i mina ögon. Utan att säga något mer gav han mig en lätt kyss. Jag pressade mig närmare honom och började dra i hans tröja. Plötsligt knuffa han undan mig och såg in i mina ögon.

- Inte nu, sa han med en osäkerblick.

- Åh...okej, sa jag och satte mig till rätta igen. Efter en lång stunds tystnad frågade jag...

- Vad händer ikväll då?

- Ska äta middag med familjen. Sa han glatt.

- Åh okej, sa jag.

- Du då? Frågade han plötsligt. "Vadå du då?!" hade jag lust att fråga, skulle inte jag följa med?

- Tv med mormor antar jag, ska bli skönt att få träffa Bonzo.

- Kul, sa han med ett leende. Han lutade sig mot min axel och blundade sedan. Det blev inget mer prat under resan hem.

---

- Så när är eran nästa turné? Frågade jag artigt Harry som låg och vilade på sätet brevid.

- Vi åker om fem dagar igen till Australien, svarade han.

- Åh, vad....kul! Sa jag snabbt.

- Men du Tea, kan vi träffas imorgon? Frågade han plötsligt och lyfte blicken från sin telefon.

- Visst, jag ska väl bo hos dig? Sa jag och började sedan att skratta.

- Aha just ja, sa han och kollade sedan ner på sin mobilskärm igen.

När vi var framme vid hans hus stod hela hans familj och väntade utanför dörren. När vi klev ur bilen kom alla plötsligt springande och skrek "Harry/gubben/brorsan" m.m. Jag stod brevid honom som en staty. När alla lugnat ner sig lite såg plötsligt Harrys mamma på mig.

- Harry vem är nu det här? Sa hon glatt.

- Mamma det här är Tea, Tea det här är min mamma. Sa han artigt.

- Hej på dig, sa hans mamma glatt.

- Hej, sa jag och log tillbaka.

- Så du är Harrys flickvän? Sa sedan en äldre dam som nu stod brevid hans mamma.

- Ja..

- Nej hon är bara en vän, avbröt Harry mig. Jag såg på honom med en chockad blick men han kollade bara bort. Hans mamma hjälpte mig med väskorna uppför trapporna.

- Du ska bo här inne med Harry, sa hon och visade mig ett rum med rosa tapeter och två små sängar.

- Det är igentligen Harrys syster Gemmas rum men hon är inte här denna vecka. Sa hon med ett brett leende.

- Okej tack, sa jag artigt.

- Hur länge stannar du? Frågade hon sedan. Jag hade lust att svara "jag vet inte" efter hur Harry betett sig de senaste 2 timmarna. Men svarade istället...

- Högst fem dagar.

- Åh okej, trevligt. Se dig om kring känn dig som hemma, sa hon artigt.

- Tack, mrs Cox var är Harrys rum? Frågade jag snabbt innan hon hann lämna rummet.

- Åh ja visst, följ efter mig. Sa hon och svängde till höger.

- Här, sa hon och pekade på en dörr med bokstäverna H och S fastklistrade på den. Jag öppnade den ivrigt och klev in. Väggarna var blåa med lite tavlor hängande här och där. Sängen var jättestor med orörda lakan. Jag gick runt i cirklar och läste på alla möjliga saker i rummet.

- Vi ses där nere gumman snart ska vi äta, sa Anne och stängde dörren efter sig. Jag satt och såg mig omkring på Harrys då det plötsligt knackade på dörren. Den öppnades långsamt, det var Harry.

- Vad gör du gumman? Frågade han glatt.

- Inget, sa jag och torkade bort tåren som lyckats ta sig ner för min kind.

- Det är mat nu i alla fall, sa han och började gå mot trappen.

Jag gick snabbt efter. Middagen gick snabbt de var väldigt artiga och frågade mycket om mitt liv.

Efteråt satt alla i soffan och såg på tv. Jag satt i Harrys knä.

- Harry jag går och lägger mig nu, viskade jag i hans öra.

- Okej, sa han lite irriterat.

- God natt allihopa, sa jag och gick mot trappen. När jag var uppe hörde jag att någon var tätt bakom mig. Jag vände mig chockat om, det var bara Harry. Han tog tag i mina armar och tröck mig mot badrumsdörren.

- Vad fan är det med dig idag? Viskade han ilsket i mitt öra.

-Med mig! Vad är det med mig!? Det är ju DU som inte vill vara tillsammans längre! Sa jag förbannat.

- Va? Vad snackar du om?! Sa han chockat.

- Nej hon är bara en vän, sa jag och härmade hans röst.

- Men...

- Jag åker hem i övermorgon, du kan ju i alla fall spela att du gillar mig de kommande dagarna. Sa jag och tog mig loss ur hans grepp om mina armar. Han stog kvar med en chockad blick och rörde inte en kroppsdel.

"Hade jag precis dumpat Harry Styles?" tänkte jag chockat när jag smällde dörren bakom mig.

---

---

Efter flera timmars flygresa var vi äntligen framme. Vi fick ta någon bakväg runt flygplatsen för att slippa möta fans. Men när vi kom runt hörnet av huset visade det sig att alla redan visste att vi skulle ta den vägen. Där stod runt tjugo skrikande fans med blickarna på oss. Jag och Tea såg snabbt på varandra med livrädda blickar, jag tror vi båda tänkte samma sak: "vad ska de nu tycka om oss?".

Vi tog båda långsamma steg frammåt och såg in i ögonen på folk, men de tittade självklart inte på oss.

De såg på killarna som sprang runt och hoppade av lycka.

- Välkommna tillbaka! Skrek tjejerna och Harry nästan hoppade på dem för att ge dem en kram. Killarna var så artiga kramade och tog kort med allihopa. Plötsligt hörde jag hur någon skrek mitt namn en bit bort. Jag vände mig chockat om och såg en liten flicka. Jag gick artigt fram och satte mig framför henne.

- Hejsan, sa jag glatt.

- Minns du mig? Sa hon glatt. Då kom jag plötsligt på vem det var, det var flickan jag och Niall stött på innan resan. Utanför Nandos.

- Ja det är klart! Niall är våran Nandos vän! Sa jag och vinkade glatt på honom. Han kom snabbt springande och satte sig brevid mig.

- Nej men hej, sa han och log mot flickan som nu stod och rodnade.

- Ni minns mig! Skrek hon glatt och kramade om oss båda så vi ramlade och landade på rumpan. Vi började båda att skratta och reste och sedan upp.

- Ni är så söta tillsammans, det tycker min mamma med faktiskt. Sa flickan och log mot sin mamma som stod en bit bakom.

- Nej men tack, sa vi båda och log mot dem. Plötsligt skrek Paul på oss.

- Nu måste vi tyvärr gå, sa jag och kramade om henne en sista gång. Niall kysste hennes panna och vinkade sedan åt henne.

Sedan sprang vi mot bilen som nu var redo att köra iväg. 

---

När vi hoppat in i bilen la jag märke till att det bara vi där.

- Var är dem andra? Sa jag chockat.

- De tar en annan bil, vi ska ju till Irland. Sa han och log mot mig.

- Vart är mormor då? Sa jag och såg mig omkring.

- Hon skulle hämta Bonzo hos en vän och åka hem själv. Så nu är det bara vi två, sa han och började leka med mitt hår.

- Och jag! Sa mannen som körde i framsätet.

- Haha ja och du, sa Niall.

- Inget sex i mitt baksäte säger jag bara, sa han och fällde upp skyddet bakom sin rygg.

Vi såg chockat och började sedan att skratta.

- Du har så vackra tänder, sa han plötsligt och satte sig närmre mig. Han strök sin hand genom mitt hår medan han såg in i mina ögon. Utan att säga något mer gav han mig en lätt kyss.

---

---

- Vart är jag? Viskade jag frågande.

- Sjukhuset, sa kvinnan med en osäker blick.

- Varför? Sa jag hastigt.

- Du hade ett gift i kroppen som gjorde att du kunde ha dött, men vi hann stoppa det innan det bröt ut helt. Sa kvinnan med en allvarlig röst.

- Åh, men hur? Sa jag chockat.

- Ja du det kan antingen vara piller eller blandas ut i vatten, sa kvinnan.

- David, sa jag med en förbannad röst.

- Va? Sa kvinnan chockat.

- Nej inget.

- Okej, sa kvinnan och gick tillbaka till bordet hon tidigare stått vid.

- Mia! Skrek plötsligt någon i dörren, det var Niall. Med ett stort leende sprang emot mig och kramade sedan om mig.

- Jag mår bra, sa jag med ett leende på läpparna.

- Bra!? Du mår bra!? Du höll på att dö, sa han med en livrädd blick.

- Men nu mår jag bra, sa jag och kysste hans läppar. De var varma men han kunde inte slappna av, de kändes liksom hårda mot mina.

Plötsligt kom mormor och Tea in i rummet. De drog tre väskor efter sig.

- Hej gumman, hur mår du? Sa mormor och kramade om mig.

- Bara bra, vad är väskorna till för? Frågade jag chockat.

- Vi åker hem imorgon på morgonen, du måste ta det lugnt hemma ett tag nu. Killarna ska också hem och träffa sina familjer.

- Åh okej, sa jag och såg somnade sedan om.

---

Tidigt nästa morgon gick jag och läkaren runt ett varv för att kolla så att jag mådde bra. De testade också mitt blod så att inget gift var kvar i det. Sedan runt 9 kom mormor och de andra och hämtade upp mig. Vi åkte med killarna så planet var redo att åka direkt när vi kom fram till flygplatsen. De var ett väldigt litet plan på utsidan men på insidan så fanns det stora soffor att sitta i under resan. Stolarna man behövde sitta i från början var mjuka, så mjuka att jag somnade efter 20 minuter i luften. När jag sedan vaknade låg alla och sov, jag ställde mig upp för att gå på toa. Plötsligt kände jag en hand mot min höft. Jag vände mig chockat om och såg Niall, han log mot mig.

- Vad gör du? Frågade jag chockat.

- Kan vi inte ha lite kul, snälla gumman? Sa han med ett sånt där omotståndligt leende.

- Här? Sa jag chockat.

- Nej där, sa han och pekade mot toaletterna.

- Åh, jag vet inte riktigt, sa jag osäkert.

- Kom igen, vi har inte haft det på länge, viskade han i mitt öra och kysste sedan min hals. Jag kände hur ett kraftigt pirr spred sig i min kropp. Plötsligt tog han tag i min arm och förde mig mot toaletten. Han tröck mig mot väggen och började långsamt dra av min tröja samtidigt som han kysste mig.

Plötsligt stod han där med bar överkropp och såg på mig med ett leende.

- Vadå? Sa jag och log tillbaka.

- Du är så vacker, sa han och såg på mig där jag stod i bara bh och shorts.

- Du med, sa jag och gick fram för att kyssa hans kind. När jag kysst honom drog han mig tätare mot hans kropp och började kyssa mig på alla möjliga ställen.

- Haha sluta det kittlas! Skrek jag när han kysste mig på underarmen. Han fortsatte och höll fast mig med sina varma och mjuka händer. Plötsligt knackade det på dörren. Vi hoppade båda till, "vem är det?" frågade Niall snabbt.

- Harry, jag måste pissa. Sa han irriterat. Vi brast båda ut i skratt, Niall höll för min mun och log.

- Han vet inte att du är här, viskade han.

- Juste, viskade jag tillbaka.

Vi drog snabbt på oss våra tröjor och byxor.

- Kom igen Niall! Skiter du eller? Frågade Harry irriterat.

- Kom, sa Niall och tog min hand. Vi gick sedan ut ur badrummet.

- Men åh, sa Harry. Vad har ni gjort där inne? Sa han chockat.

- Äsch det är lugnt vi lekte bara lite, sa jag och sedan började vi båda skratta.

---

Efter det satte vi oss och kollade på film, det enda som fanns var Madagaskar och The notebook. Vi valde The notebook och jag slog mig ner i hans knä. Han höll om mig med sina starka armar och lekte lite med mitt hår då och då. Filmen var underbar en såndär kärlekshistoria man själv vill uppleva.

- Det är ju helt underbart! Sa jag glatt.

- Ja, vi vet men man börjar bli lite rädd för vad fansen kan tänka sig göra för att få träffa oss. Sa Liam.

- Ja snart så tar någon er ifrån oss. Sa jag chockat.

- Du kommer alltid vara min, sa Niall och kramade om mig och kysste min kind.

- Aw, ni är för söta, sa Zayn.

- Tack, sa vi båda i kör och log mot honom.

Åh snälla ni kan ni inte låta mig ta det lugnt?

Ett kapitel tar inte 10 minuter att skriva tyvärr.

Jag gör så gott jag kan men precis som alla andra har jag ett liv.

Jag fyller tex 15 år imorgon och sedan börjar skolan men ett kapitel i veckan räcker väl? Jag ska göra så gott jag kan om ni inte skriver "nästaaaaa kapitel" eller "kapitel nuuuuu". :(

OKEJ?

btw mitt tangentbord funkar ej that's why I cant write it...

Kram Nora <3

När jag stod i barummet och gjorde mig iordning efter den kalla duchen jag precis hade tagit såg jag hur blåmärken hade bildats på mina armar och ben. Jag kände lite löst på dem, de var fortfarande ömma. Jag plockade snabbt iordning mina saker och la ner dem i min nessesär. Plötsligt knackade det på dörren. Jag hoppade snabbt till och lugnade sedan ner mig.

- Vem är det? Sa jag med en skrämd röst.

- Niall, får jag komma in? Sa han försiktigt. Jag gick snabbt och låste upp samtidigt som jag drog på mig en t-shirt. Han gick in snabbt och satte sig sedan på toaletten och bara stirrade på mina ben. Niall skulle precis säga något då jag började prata istället.

- Jag hade en sjukt äcklig dröm i natt! Sa jag chockat.

- Va, vad drömde du då? Sa Niall.

- Att David våldtog mig, men allt var så verkligt sedan kom polisen...

- Men Mia, avbröt han mig med en chockad röst.

- Vadå?! Frågade jag chockat.

- Det var ingen dröm, sa han med en livrädd blick. Allt blev tyst, jag började hålla på med mina händer och kollade rakt ut i luften.

- Gumman, sa han och kramade om mig.

- Jag borde verkligen vara ifred nu, sa jag och tog mig ur hans grepp.

- Va? Sa han chockat.

- Gå ut här ifrån, viskade jag men släppte aldrig blicken från luften. Han backade långsamt ut som om han inte förstått vad jag tidigare sagt. När han klivit ut ur rummet tog jag tag i dörrhandtaget och smällde sedan igen dörren och låste den. Jag började skrika och slänga saker i väggarna. Sedan satte jag mig ner under handfatet. När jag sedan skulle sträcka mig efter borsten som jag tidigare kastat i väggen slog jag i min arm i väggen. Jag försökte se om något hade tagit skada, och fick syn på ännu mer blåmärken och skrapsår. Jag kände hur tårar pressades fram ur mina ögon sedan slocknade allt.

---

Ur Nialls perspektiv: Jag backade långsamt ut ur rummet med tårar i ögonen. Mia var förbannad på mig? Det var ju David som gjort allt dumt? När jag kom ut ur badrummet fick jag syn på Mias mormor som satt på sängen med ryggen emot mig. Jag torkade snabbt bort tårarna och gick för att sätta mig brevid henne. Först när jag skulle slå mig ner brevid henne såg jag hur hennes kinder var aldelles våta. Jag stannade hastigt till och bara stirrade innan hon chockat reste blicken och såg in i mina ögon.

- Nej men gud, sa hon hastigt och la ner ett foto i väskan som hon tidigare haft i handen, hon torkade sedan bort tårarna. Jag slog mig chockat ner brevid henne och såg på henne.

- Får jag se på fotot? Frågade jag artigt.

- Men..

- Får jag bara se på det? Avbröt jag. Utan att frågesätta grävde hon fram det ur sin väska och räkte mig det. Det var en bild på Mia och hennes mamma. De satt i en gungstol Mia var runt 3/4 år och hade på sig en rosa mysdräkt. De såg så lyckliga ut, Mia tittade glatt in i kameran medan hennes mamma bara såg på henne med lyckliga ögon.

- Mia mår inge bra, sa jag efter en stund.

- Jag vet, sa hennes mormor och tog hastigt tillbaka fotot.

- Nej men hon minns ingenting ifrån gårdagen, sa jag chockat. "Hon tror att det var en dröm!"

- Men gud gumman, sa hon hastigt och gick sedan mot badrummet för att titta till henne.

Hon knackade lite löst på dörren och sa sedan "gumman får jag komma in?". Men hon fick inget svar. Hon såg på mig med en livräddblick.

- Mia öppna dörren! Skrek hon panikslaget men fick fortfarande inget svar.

- Jag hämtar en vaktmästare! Sa jag och sprang sedan ut i korridoren i bara kalsonger. Jag sprang mot ett förråd som stod vidöppet. Där inne stod en kvinna, hon var städerska men det gjorde mig ingenting.

- Ursäkta, sa jag lite diskret och hon vände sig hastigt om.

- Ja?

"Vad fan ska jag säga?" Tänkte jag panikslaget medan hon såg på mig med ett artigt leende.

- Ehm, min flickvän sitter fast i vårat badrum vi måste få ut henne snabbt! Sa jag nervöst.

- Går inte att låsa upp, sa kvinnan. Hon pratade med brytning och kom inte här ifrån. Utan att tänka mig för tog jag tag i hennes hand och drog henne efter mig till vårat rum. Hon följde chockat efter och när vi sedan var framme fick vi syn på Mias mormor som satt utanför badrumsdörren och skrek.

- Vad hänt? Frågade kvinnan chockat.

- Åh tack och lov! Skrek Mias mormor och slängde sig över kvinnans ben.

- Jag låsa upp? Sa kvinnan chockat. Jag nickade glatt och hon gick snabbt och låste upp dörren. När vi klev in låg Mia på golvet. Jag sprang snabbt fram och rörde henne men hon vaknade inte.

- Hon är medvetslös! Skrek jag. Kvinnan ringde snabbt ambulansen medan jag och Mias mormor bar ut henne och la henne på den mjuka mattan. Efter 20 minuter var ambulansen på plats, både jag och hennes mormor fick åka med i bilen till sjukhuset. Men jag hade nog hellre sluppit se det jag fick se. De försökte väcka henne och satte i slangar i näsan och munnen.

---

Vi fick vänta i väntrummet på sjukhuset, Mias mormor gick hela tiden till kvinnan vid informationen och frågade när vi fick gå in. Hon fick hela tiden samma svar.

- Hon undersöks fortfarande.

Efter över 3 timmars väntan somnade jag in på den hårda soffan.

Ur Mias perspektiv: Jag vaknade upp i ett helvittrum med maskiner runt omkring mig. Jag såg mig omkring och såg en kvinna som stod och fixade med något med ryggen emot mig. Jag reste mig försiktigt upp men då började plötsligt maskinen brevid mig att pipa. Kvinnan vände sig snabbt upp och gick mot mig.

- Jasså du är uppe nu, sa hon med ett leende och stängde sedan av apparaten.

---

Ur Mias perspektiv: Han satte sig ner på stolen fram för mig och såg in i mina ögon.

- Mia, jag har alltid varit kär i dig. Sedan dagis men du har aldrig lagt märke till mig pågrund av den där Niall.

- Men.

- Säg inte ett ord, avbröt han mig irriterat. Jag tystnade genast och väntade på att han skulle säga något mer.

- Vet inte vad som är värst att jag nyss våldtog dig eller att Niall utnyttjar dig. Sa han irriterat samtidigt som han reste sig och gick mot fönstret.

- Niall utnyttja mig!? Skrek jag förbannat. Han vände sig chockat om när han hörde mig röst som nu var tusen gånger starkare än förut.

- Ja har du inte förstått det, sa han chockat.

- Du är en idiot, sa jag och tittade sedan ner.

- Vad sa du? Frågade han ilsket.

- Du,är,en,IDIOT! Skrek jag och log sedan bitchigt. Han sa inget utan gick emot mig med bestämda steg. Jag backade osäkert bakåt men hann inte innan han tog tag i mitt hår och la mitt huvud mot marken.

- Nej! Skrek jag av rädsla när han drog ner mina byxor, men han la sin hand för min mun. Det han gjorde sedan gjorde bara så att jag skrek ännu mer. Jag försökte ta mig loss men han höll fast mig mot det iskalla sten golvet.

---

---

emma om Gott blir till ont - Kapitel 42:

ojojoj, Skitbra! Skulle du kunna vara jätte snäll att skriva en imorgon för ska åka iväg på söndag och kommer inte komma hem för än på torsdag och jag skulle jätte gärna vilja veta vad som kommer att hända för det är sjuuukt spännande! :)

---

Vi stannade kvar på tivolit tills klockan var runt 8. När vi var på väg till parkeringen för att kalla på en taxi behövde plötsligt Tea gå på toa.

- Ja jag med, sa Jessie och följde efter i Teas riktning.

- Men taxin då? Sa jag chockat.

- Du kan kalla in en och be honom vänta på oss. Sa Jessie och gick sedan iväg. Jag gjorde utan något val som hon sa och ställde mig vid sidan av vägen. När en gul bil kom körande började jag snabbt hoppa och vifta med armarna. Jag måste ha sett ut som en tönt men orkade inte bry mig om det vid det här laget. Förvånansvärt nog körde bilen in till kanten och stannade framför mig. Det brukade ju ta sådan tid för Jessie att få tag i en, Varför stannade den här så snabbt? Men utan att tänka vidare över den saken satte jag mig i bilen.

- Hej! Skulle du kunna vänta på mina vänner, de är bara på toaletterna en bit bort? Sa jag artigt när jag slagit mig ner i det bruna sätet gjort av skinn.

- Inga problem, svarade mannen i förarsätet.

- Tack, sa jag och började rota efter min mobil i min handväska. Tänkte ringa tjejerna och berätta att jag fått tag i en taxi. Men då hörde jag hur dörrarna låstes i baksätet, jag kollade upp och la då märke till att rutorna hade mörktglas. Livrädd letade jag snabbare i min väska för att hitta mobilen men den var inte där.

- Ehm, kan jag få gå ur och leta efter mina vänner? Frågade jag med en osäker men ändå artig röst.

Utan att säga något vände han sig om mot mig och log.

- Åh nej! Skrek jag av rädsla när jag såg vem det var. Det iskalla ansiktet vände nu sig om mot ratten igen och trampade ner gaspedalen.

- David nej släpp av mig nu! Skrek jag panikslaget när vi åkte i full fart på motorvägen. Jag kunde inte sluta att dra och slita i dörrarna i hopp om att de skulle gå upp.

---

Plötsligt bromsade bilen in och jag ramlade ner på golvet och slog i pannan i sätet framför. David klev bestämt ut ur bilen medan jag hasade mig upp från golvet. Jag kände då plötsligt att jag blödde i pannan. Då kom tårarna. Inte för att det sved i pannan utan för att jag insåg att David skulle göra något otroligt dumt. Plötsligt öppnades dörren bakom min rygg. Det var David, jag reste mig snabbt upp för att backa ifrån honom men hann inte innan han tog tag i mitt hår och drog mig mot honom. Plötsligt satt jag med rumpan i sanden utanför bilen och sprattlade som en galning.

- Lägg av! Skrek han ilsket och sparkade till mina ben. Jag vart tyst ett tag medan han tog ut sin väska från bakluckan.

- Vad ska du göra med mig? Viskade jag och såg in i hans ögon som såg ilsket på mig.

- Kan du bara hålla käften? Skrek han ilsket till svar och kastade väskan på mig.

Han tog tag i min arm och drog upp mig från den kalla marken. Jag ville fråga vart han skulle föra mig men gjorde istället som han sa. Jag höll käften. Han gick med mig till ett hus i närheten det var helt mörkt och bara lampan över dörren lös upp en del av huset. Han höll fast mig med ena handen medan han stressat försökte låsa upp dörren. Plötsligt tappade han nycklarna, han böjde sig långsamt fram då drog jag mig snabbt loss från hans hårda grepp om min handled och började springa. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag sprang det snabbaste jag kunde mot vägen vi tidigare åkt på. Plötsligt hörde jag hur hans steg kom närmare och närmare. Jag hoppade ner i diket brevid vägen och gömde mig. Efter ett tag gick han förbi, han stannade och såg sig omkring. Jag försökte ligga stilla i gräset men det gick inte. Jag skakade och kunde inte sluta andas i paniktakt. Plötsligt vände han sig mot mig, han hade fått syn på mig. Jag reste mig snabbt upp och försökte springa men då kände jag en hård smäll mot mitt huvud och plötsligt var allt svart.

---

Jag gillade igentligen inte att gå på almänatoaletter men jag hade inget val den här gången. Jag kissade snabbt och gick sedan ut ur båset för att tvätta händerna. När jag stod och väntade på Jessie la jag märke till att Mia inte hade ringt och ringde istället upp henne för att se om hon hade skaffat en taxi till oss alla. Det gick en signal sen hörde jag hur något pep från väskan. Det var Mias mobil.

- Typiskt, sa jag irriterat och avbröt samtalet. Hon hade lagt den där när Jessie och hon skulle åka en vattenkarusell utan mig. Nu steg Jessie ut ur ett av båsen med en äcklad min hon var nog inte heller så förtjust i såna här toaletter.

- Har hon ringt? Sa hon medan hon tvättade sina händer. Utan att säga något lyfte jag upp Mias mobil ur väskan.

- Åh, sa hon med en beskymrad min.

- Typiskt Mia, sa jag och skrattade till.

- Äsch vi hittar nog taxin hon sitter i, sa Jessie och började gå ut ur toalettrummet, jag gick efter.

När vi kom ut till parkeringen såg vi ingen taxi. Inte en enda faktiskt. Efter att vi hade sett oss omkring ett tag gav vi båda upp.

- Hon kanske åkte tillbaka till hotellet, sa Jessie.

- Ja kanske, sa jag fast det inte kändes som Mia alls.

- Vi åker och kollar, sa Jessie och kallade in en taxi. Vi hoppade snabbt in och var framme på en kvart. När vi kom upp till vårt rum var Mias mormor där.

- Hej, ropade hon glatt från balkongen.

- Hej, sa jag och gick direkt mot balkongen. Jessie stannade kvar vid dörren.

- Är Mia här? Sa jag när jag stod brevid hennes mormor.

- Nej, är inte hon med er? Sa hon med en chockad blick.

- Nej, sa jag och kände hur en rädsla spred sig i kroppen.

- Men gud! Är hon kanske med Niall? Sa hennes mormor samtidigt som hon reste sig från sin stol.

- Jag ringer och kollar med Harry, sa jag och tog fram mobilen ur väskan.

---

Sätt nu på lite Musik:

Jag gick in för att prata ostört, han svarade snabbt.

- Hej älskling, sa han.

- Hej, är Mia hos er? Sa jag stressat.

- Nej vadåra? Sa han chockat.

- Åh gud nej! Skrek jag och satte mig ner på sängen. Jag kände hur jag fick tårar i ögonen och mitt hjärta dunkade snabbare och snabbare.

- Hallå Tea? Har det hänt något? Hörde jag plötsligt Harry säga i telefonen jag lagt brevid mitt ben. Jag tog upp den och kände hur jag skakade i handen. Jag tröck den mot mitt öra och viskade sedan.

- Är..är du sssäker? Jag var så rädd så jag stammade fram orden.

- Ja, vad har hänt gumman? Sa han, han lät nu lika rädd som jag.

- Hon är borta, viskade jag denna gång ännu tystare för att Mias mormor inte skulle höra. Men det gjorde hon. Hon andades in hastigt och vände sig och tittade ut genom balkongdörren som stod öppen. Hon försökte dölja sina tårar men jag såg att hon bröt ihop.

- Shit! Sa Harry chockat.

- Jag vet, fick jag fram mellan mina tårar.

- Vi kommer till er så letar vi tillsammans, jag berättar för Niall nu. Ses snart! Sa han och la sedan på.

Allt blev plötsligt tyst, bara mina och Mias snyftningar hördes i rummet. Jessie kom och satte sig brevid mig för att krama om mig.

- Det löser sig, viskade hon sedan i mitt öra.

---

Tillbaka till Mia: Jag öppnade långsamt upp ögonen och såg ändå inte mycket. Ljuset lystes upp av ett litet fönster som befann sig högt upp på väggen. Jag försökte röra mina armar men märkte då att dom var fastbundna i något. Det enda jag verkligen visste var att jag inte var kvar i diket. Men jag låg fortfarande ner. jag frös så jag kravlade mig försiktigt upp och märkte då att mina byxor var nerdragna till mina knän, mina trosor med. Jag kunde inte minnas någonting men kände hur hela mitt huvud dunka av smärta och min bakdel. Han måste ha våldtagit mig, tänkte jag och försökte dra upp mina byxor. Det gick inte. Jag drog in mina ben mot min mage för att hålla dom varma och lutade mig sedan mot väggen. Plötsligt hörde jag att någon var utanför. Jag la mig hastigt på den plats jag tidigare låg på och låtsades sova igen. Jag höll ögonen lite öppna genom att kisa för att se vem det var som nu öppnade ytterdörren. Det var David. Jag stängde ögonlocken helt. Jag orkade inte se på honom, hur kunde han göra det här mot mig? Jg hörde hur hans steg kom närmre och plötsligt stod han framför mitt ansikte. Jag kände hur några få droppar landade i mitt ansikte.

- Upp och hoppa! Skrek han plötsligt sedan var jag helt genomblöt. Jag nästan flög upp ur min tidigare position och lutade mot väggen med ett skrik. Han brast ut i ett skratt och satte sig framför mig.

- Vet du varför jag gjorde det här? Jag svarade inte utan tittade bara ner i golvet. Det gjorde honom förbannad, han tog tag i mitt huvud och drog det mot honom.

- Vet du varför jag gjorde det här?! Viskade han ilsket. Jag nickade och började gråta.

- Jo det ska jag berätta för dig om drar på dig byxorna unga dam, sa han och förde sin blick till mina ben. Han drog fram en stol från ett hörn och satte sig med nöjd blick och iaktog mig i mina försök att få upp byxorna. Jag försökte på många olika sätt från sidan, sätta mig bakom pinnen jag satt fast i men ingenting funkade.

- Går det bra? Sa han efter många olika försök. Jag svarade inte utan försökte igen och igen. Det sved när handbojorna pressades in i mitt skinn, men jag ville så gärna bort här ifrån.

- Aja nu kan jag inte vänta längre, sa han ilsket och drog upp mina byxor med ett hårdhänt tag.

---

Teas perpektiv: Efter en halvtimme klev killarna in genom dörren. Jag sprang snabbt fram till Harry som klev in först och gav honom en kram.

- Åh älskling, sa han när jag grät ut på hans axel. Bakom honom stod Niall med röda ögon och kinder. Han hade precis gråtit. Jag tog mig loss från Harrys grepp och gick fram till Niall.

- Vi kommer hitta henne, sa jag och kramade om honom.

- Jag älskar henne så otroligt mycket, sa han mellan sina snyftningar.

- Det vet hon, sa jag och kramade om honom hårdare.

---