---

Vi stannade kvar på tivolit tills klockan var runt 8. När vi var på väg till parkeringen för att kalla på en taxi behövde plötsligt Tea gå på toa.

- Ja jag med, sa Jessie och följde efter i Teas riktning.

- Men taxin då? Sa jag chockat.

- Du kan kalla in en och be honom vänta på oss. Sa Jessie och gick sedan iväg. Jag gjorde utan något val som hon sa och ställde mig vid sidan av vägen. När en gul bil kom körande började jag snabbt hoppa och vifta med armarna. Jag måste ha sett ut som en tönt men orkade inte bry mig om det vid det här laget. Förvånansvärt nog körde bilen in till kanten och stannade framför mig. Det brukade ju ta sådan tid för Jessie att få tag i en, Varför stannade den här så snabbt? Men utan att tänka vidare över den saken satte jag mig i bilen.

- Hej! Skulle du kunna vänta på mina vänner, de är bara på toaletterna en bit bort? Sa jag artigt när jag slagit mig ner i det bruna sätet gjort av skinn.

- Inga problem, svarade mannen i förarsätet.

- Tack, sa jag och började rota efter min mobil i min handväska. Tänkte ringa tjejerna och berätta att jag fått tag i en taxi. Men då hörde jag hur dörrarna låstes i baksätet, jag kollade upp och la då märke till att rutorna hade mörktglas. Livrädd letade jag snabbare i min väska för att hitta mobilen men den var inte där.

- Ehm, kan jag få gå ur och leta efter mina vänner? Frågade jag med en osäker men ändå artig röst.

Utan att säga något vände han sig om mot mig och log.

- Åh nej! Skrek jag av rädsla när jag såg vem det var. Det iskalla ansiktet vände nu sig om mot ratten igen och trampade ner gaspedalen.

- David nej släpp av mig nu! Skrek jag panikslaget när vi åkte i full fart på motorvägen. Jag kunde inte sluta att dra och slita i dörrarna i hopp om att de skulle gå upp.

---

Plötsligt bromsade bilen in och jag ramlade ner på golvet och slog i pannan i sätet framför. David klev bestämt ut ur bilen medan jag hasade mig upp från golvet. Jag kände då plötsligt att jag blödde i pannan. Då kom tårarna. Inte för att det sved i pannan utan för att jag insåg att David skulle göra något otroligt dumt. Plötsligt öppnades dörren bakom min rygg. Det var David, jag reste mig snabbt upp för att backa ifrån honom men hann inte innan han tog tag i mitt hår och drog mig mot honom. Plötsligt satt jag med rumpan i sanden utanför bilen och sprattlade som en galning.

- Lägg av! Skrek han ilsket och sparkade till mina ben. Jag vart tyst ett tag medan han tog ut sin väska från bakluckan.

- Vad ska du göra med mig? Viskade jag och såg in i hans ögon som såg ilsket på mig.

- Kan du bara hålla käften? Skrek han ilsket till svar och kastade väskan på mig.

Han tog tag i min arm och drog upp mig från den kalla marken. Jag ville fråga vart han skulle föra mig men gjorde istället som han sa. Jag höll käften. Han gick med mig till ett hus i närheten det var helt mörkt och bara lampan över dörren lös upp en del av huset. Han höll fast mig med ena handen medan han stressat försökte låsa upp dörren. Plötsligt tappade han nycklarna, han böjde sig långsamt fram då drog jag mig snabbt loss från hans hårda grepp om min handled och började springa. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag sprang det snabbaste jag kunde mot vägen vi tidigare åkt på. Plötsligt hörde jag hur hans steg kom närmare och närmare. Jag hoppade ner i diket brevid vägen och gömde mig. Efter ett tag gick han förbi, han stannade och såg sig omkring. Jag försökte ligga stilla i gräset men det gick inte. Jag skakade och kunde inte sluta andas i paniktakt. Plötsligt vände han sig mot mig, han hade fått syn på mig. Jag reste mig snabbt upp och försökte springa men då kände jag en hård smäll mot mitt huvud och plötsligt var allt svart.

---

Jag gillade igentligen inte att gå på almänatoaletter men jag hade inget val den här gången. Jag kissade snabbt och gick sedan ut ur båset för att tvätta händerna. När jag stod och väntade på Jessie la jag märke till att Mia inte hade ringt och ringde istället upp henne för att se om hon hade skaffat en taxi till oss alla. Det gick en signal sen hörde jag hur något pep från väskan. Det var Mias mobil.

- Typiskt, sa jag irriterat och avbröt samtalet. Hon hade lagt den där när Jessie och hon skulle åka en vattenkarusell utan mig. Nu steg Jessie ut ur ett av båsen med en äcklad min hon var nog inte heller så förtjust i såna här toaletter.

- Har hon ringt? Sa hon medan hon tvättade sina händer. Utan att säga något lyfte jag upp Mias mobil ur väskan.

- Åh, sa hon med en beskymrad min.

- Typiskt Mia, sa jag och skrattade till.

- Äsch vi hittar nog taxin hon sitter i, sa Jessie och började gå ut ur toalettrummet, jag gick efter.

När vi kom ut till parkeringen såg vi ingen taxi. Inte en enda faktiskt. Efter att vi hade sett oss omkring ett tag gav vi båda upp.

- Hon kanske åkte tillbaka till hotellet, sa Jessie.

- Ja kanske, sa jag fast det inte kändes som Mia alls.

- Vi åker och kollar, sa Jessie och kallade in en taxi. Vi hoppade snabbt in och var framme på en kvart. När vi kom upp till vårt rum var Mias mormor där.

- Hej, ropade hon glatt från balkongen.

- Hej, sa jag och gick direkt mot balkongen. Jessie stannade kvar vid dörren.

- Är Mia här? Sa jag när jag stod brevid hennes mormor.

- Nej, är inte hon med er? Sa hon med en chockad blick.

- Nej, sa jag och kände hur en rädsla spred sig i kroppen.

- Men gud! Är hon kanske med Niall? Sa hennes mormor samtidigt som hon reste sig från sin stol.

- Jag ringer och kollar med Harry, sa jag och tog fram mobilen ur väskan.

---

Sätt nu på lite Musik:

Jag gick in för att prata ostört, han svarade snabbt.

- Hej älskling, sa han.

- Hej, är Mia hos er? Sa jag stressat.

- Nej vadåra? Sa han chockat.

- Åh gud nej! Skrek jag och satte mig ner på sängen. Jag kände hur jag fick tårar i ögonen och mitt hjärta dunkade snabbare och snabbare.

- Hallå Tea? Har det hänt något? Hörde jag plötsligt Harry säga i telefonen jag lagt brevid mitt ben. Jag tog upp den och kände hur jag skakade i handen. Jag tröck den mot mitt öra och viskade sedan.

- Är..är du sssäker? Jag var så rädd så jag stammade fram orden.

- Ja, vad har hänt gumman? Sa han, han lät nu lika rädd som jag.

- Hon är borta, viskade jag denna gång ännu tystare för att Mias mormor inte skulle höra. Men det gjorde hon. Hon andades in hastigt och vände sig och tittade ut genom balkongdörren som stod öppen. Hon försökte dölja sina tårar men jag såg att hon bröt ihop.

- Shit! Sa Harry chockat.

- Jag vet, fick jag fram mellan mina tårar.

- Vi kommer till er så letar vi tillsammans, jag berättar för Niall nu. Ses snart! Sa han och la sedan på.

Allt blev plötsligt tyst, bara mina och Mias snyftningar hördes i rummet. Jessie kom och satte sig brevid mig för att krama om mig.

- Det löser sig, viskade hon sedan i mitt öra.

---

Tillbaka till Mia: Jag öppnade långsamt upp ögonen och såg ändå inte mycket. Ljuset lystes upp av ett litet fönster som befann sig högt upp på väggen. Jag försökte röra mina armar men märkte då att dom var fastbundna i något. Det enda jag verkligen visste var att jag inte var kvar i diket. Men jag låg fortfarande ner. jag frös så jag kravlade mig försiktigt upp och märkte då att mina byxor var nerdragna till mina knän, mina trosor med. Jag kunde inte minnas någonting men kände hur hela mitt huvud dunka av smärta och min bakdel. Han måste ha våldtagit mig, tänkte jag och försökte dra upp mina byxor. Det gick inte. Jag drog in mina ben mot min mage för att hålla dom varma och lutade mig sedan mot väggen. Plötsligt hörde jag att någon var utanför. Jag la mig hastigt på den plats jag tidigare låg på och låtsades sova igen. Jag höll ögonen lite öppna genom att kisa för att se vem det var som nu öppnade ytterdörren. Det var David. Jag stängde ögonlocken helt. Jag orkade inte se på honom, hur kunde han göra det här mot mig? Jg hörde hur hans steg kom närmre och plötsligt stod han framför mitt ansikte. Jag kände hur några få droppar landade i mitt ansikte.

- Upp och hoppa! Skrek han plötsligt sedan var jag helt genomblöt. Jag nästan flög upp ur min tidigare position och lutade mot väggen med ett skrik. Han brast ut i ett skratt och satte sig framför mig.

- Vet du varför jag gjorde det här? Jag svarade inte utan tittade bara ner i golvet. Det gjorde honom förbannad, han tog tag i mitt huvud och drog det mot honom.

- Vet du varför jag gjorde det här?! Viskade han ilsket. Jag nickade och började gråta.

- Jo det ska jag berätta för dig om drar på dig byxorna unga dam, sa han och förde sin blick till mina ben. Han drog fram en stol från ett hörn och satte sig med nöjd blick och iaktog mig i mina försök att få upp byxorna. Jag försökte på många olika sätt från sidan, sätta mig bakom pinnen jag satt fast i men ingenting funkade.

- Går det bra? Sa han efter många olika försök. Jag svarade inte utan försökte igen och igen. Det sved när handbojorna pressades in i mitt skinn, men jag ville så gärna bort här ifrån.

- Aja nu kan jag inte vänta längre, sa han ilsket och drog upp mina byxor med ett hårdhänt tag.

---

Teas perpektiv: Efter en halvtimme klev killarna in genom dörren. Jag sprang snabbt fram till Harry som klev in först och gav honom en kram.

- Åh älskling, sa han när jag grät ut på hans axel. Bakom honom stod Niall med röda ögon och kinder. Han hade precis gråtit. Jag tog mig loss från Harrys grepp och gick fram till Niall.

- Vi kommer hitta henne, sa jag och kramade om honom.

- Jag älskar henne så otroligt mycket, sa han mellan sina snyftningar.

- Det vet hon, sa jag och kramade om honom hårdare.

---