PRAO!
I två veckor framöver blir det PRAO för min del. Vilket betyder fokus och arbete, kommer NÄR JAG HAR TID att försöka skriva nästa kapitel men jag kan inte lova något datum!
Kram på er!
Följ mitt liv HÄR
Tönt - Kapitel 43
Teas perpektiv: Efter en halvtimme klev killarna in genom dörren. Jag sprang snabbt fram till Harry som klev in först och gav honom en kram.
- Åh älskling, sa han när jag grät ut på hans axel. Bakom honom stod Niall med röda ögon och kinder. Han hade precis gråtit. Jag tog mig loss från Harrys grepp och gick fram till Niall.
- Vi kommer hitta henne, sa jag och kramade om honom.
- Jag älskar henne så otroligt mycket, sa han mellan sina snyftningar.
- Det vet hon, sa jag och kramade om honom hårdare.
Musik:
Ur Mias perspektiv: Han satte sig ner på stolen fram för mig och såg in i mina ögon.
- Mia, jag har alltid varit kär i dig. Sedan dagis men du har aldrig lagt märke till mig pågrund av den där Niall.
- Men.
- Säg inte ett ord, avbröt han mig irriterat. Jag tystnade genast och väntade på att han skulle säga något mer.
- Vet inte vad som är värst att jag nyss våldtog dig eller att Niall utnyttjar dig. Sa han irriterat samtidigt som han reste sig och gick mot fönstret.
- Niall utnyttja mig!? Skrek jag förbannat. Han vände sig chockat om när han hörde mig röst som nu var tusen gånger starkare än förut.
- Ja har du inte förstått det, sa han chockat.
- Du är en idiot, sa jag och tittade sedan ner.
- Vad sa du? Frågade han ilsket.
- Du,är,en,IDIOT! Skrek jag och log sedan bitchigt. Han sa inget utan gick emot mig med bestämda steg. Jag backade osäkert bakåt men hann inte innan han tog tag i mitt hår och la mitt huvud mot marken.
- Nej! Skrek jag av rädsla när han drog ner mina byxor, men han la sin hand för min mun. Det han gjorde sedan gjorde bara så att jag skrek ännu mer. Jag försökte ta mig loss men han höll fast mig mot det iskalla sten golvet.
Ur Teas perspektiv: Mias mormor ringde direkt efter polisen som kom efter bara några minuter. Han började med att förhöra Jessie eftersom hon var en av dom som inte satt och stor grät. De stod i hallen och förhörde henne för att vi inte skulle se på. De var ute i över tio minuter innan dörren öppnades och de kallade ut mig. Jag gick med snabba steg mot polisen som stod och log. Han log!? Varför i helvete log han!? Jag log inte tillbaka utan satte mig direkt ner på fönsterkarmen.
- Så du måste vara Tea, sa han osäkert och satte sig framför mig. Jag nickade och kollade sedan bort.
- Okej jag är Mark. Vart såg du Mia sisst? Frågade han med en allvarligare ton denna gång.
- På tivolit på väg till parkeringen, sa jag snabbt.
- Okej, vad gjorde du då? Fortsatte han.
- Jag var på väg till toaletterna med Jessie.
- Hmmm, okej står du Mia nära? Frågade han sedan.
- Ja jätte nära. Vi har varit bästisar sedan 5an. Sa jag och log lite snett när jag tänkte på alla fina stunder med Mia.
- Har hon en pojkvän? Frågade han snabbt efter.
- Ja, han sitter där inne. Svarade jag snabbt.
- Okej, har du märkt något skumt med Mia alltså på tivolit eller tidigare? Han fortsatte.
- Ja, hon har berättat om en kille vid namn David som kommit hela vägen hit för hennes skull. Hon sa att hon såg honom på tivolit men när jag kollade dit var han "borta".
- Vem är han David? Sa han med nyfiken blick.
- De träffades i skolan hemma i Irland hon sa då att han var super snäll. Men sen hände något, sa jag fundersamt.
- Vadå?
- Hon har inte sagt vad bara att han dök upp på en fest här i LA. Sa jag osäkert.
- Okej, något mer du vet? Frågade han artigt samtidigt som han plockade ordning sina papper.
- Nej, men ni kommer väl hitta henne? Sa jag oroligt.
- Vi ska göra allt vi kan, polisen är redan ute och letar. Sa han övertygande. Efter det bad han mig kalla på Niall. Jag satte mig i Harrys knä han kysste min kind och höll om mig hårdare än någonsin. Plötsligt kollade han in i mina ögon.
- Vi ska hitta henne, sa han med allvarliga ögon.
Tillbaka till Mia: När han var klar reste han sig upp med ett leende på läpparna och sparkade till mig där jag låg på golvet.
- Ska du ha något? Ropade han plötsligt utifrån köket.
- Va? Skrek jag chockat tillbaka. "Skulle jag få mat? Varför? Han skulle väl ändå döda mig?" Tänkte jag tyst för mig själv.
- Knark, sa han samtidigt som han kom ut med en stor pipa.
- Här, sa han och räkte mig den.
- Nej du får ta först, sa jag samtidigt som jag reste mig upp. Och det gjorde han han drog in ett stort bloss och satte sig sedan ner på stolen framför mig.
- Nu får du ta, sa han och log.
- Jag är alergisk, men om du släpper loss mig ska jag visa dig mina "dance moves". Sa jag med en sexig röst. Nästan flygande ur stolen kom han och låste upp mig från handbojorna. Jag reste mig upp och började gå med sexiga steg mot honom. Puttade ner honom på stolen och började dansa framför och i hans knä. Jag tog tag i handbojorna och spände fast honom i stolen. Han kollade chockat mig.
- Vad håller du på med? Sa han ilsket.
- Lugn, sa jag och började ta av mig bh:n under min tröja. Han log mot mig med stora upphetsade ögon.
- Du är otrolig Mia, sa han. Jag vek ihop bh:n och stoppade in den i han mun.
- Visst är jag? Sa jag glatt och gick sedan mot köket. Han skrek något men jag hörde inte vad och brydde mig inte heller. Jag gick mot köksbordet där en mobil och ett par bilnycklar låg. Jag tog dom och sprang sedan ut mot bilen samtidigt som jag ringde polisen. De sa att jag skulle gömma mig i bilen tills de kom och hämtade mig.
Tillbaka till Tea: När polisen hade förhört alla hördes något i hans högtalare som hängde vid hans bröst. "Vi har hittat henne hon ringde nyss, kom."
- Klart slut, kom. Svarade polisen och log mot mig.
- Ja! Skrek jag av glädje och hoppade upp ur Harrys knä för att springa och krama Mias mormor. Hon grät av glädje när jag höll om henne.
- Vill ni åka och möta upp henne? Frågade polisen artigt.
- Ja gärna, sa vi och gick efter honom till den stora polisbilen. Alla fick plats och vi åkte inte långt innan vi var framme. När vi kom fram satt Mia och väntade på ett bilflak med en filt runt sig.
- Mia, skrek jag när jag hoppat av bilen. När hon fick syn på oss alla fick hon ett stort leende på läpparna och började springa mot oss. Jag kramade om henne samtidigt som jag kände hur tårarna bara rann ner okontrollerat från mina kinder.
- Jag är här nu, sa hon och såg in i mina ögon. Sedan kom hennes mormor och kramade henne länge. De sa inte så mycket utan njöt bara av stunden.
Mia: Jag kramade om Jessie,Tea och mormor först innan jag såg att killarna också var här. Niall stod nu framför mig med en livrädd blick. Han var helt röd om kinderna och hans ögon var våta.
- Åh Niall, sa jag och kramade om honom.
- Jag älskar dig, viskade han i mitt öra.
- Och jag dig, sa jag högt. Nu kom poliserna ut med David ifrån huset han valde att ha en filt över huvudet. Han skämdes nog otroligt mycket. "Tönt" tänkte jag för mig själv.
- Vad gjorde han? Sa Niall chockat.
- Orkar inte berätta idag, säger imorgon. Sa jag, jag tog sedan hans hand och förde honom till bilen.
- Kom så åker vi hem, sa jag. Alla gjorde som jag sa och satte sig i bilen. Jag kramade om killarna när jag satt i bilen för att sedan kunna lägga mig på Nialls bröst. Jag kände hur han kysste min panna innan jag somnade in.
Vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!
Sådär ja! BTW jag äger bloggen själv Nora inte två inte tre bara jag Nora.
Ps. Glöm inte att gilla bloggen på facebook HÄR
Nytt kapitel imorgon?
GÅ DÅ IN HÄR OCH STÄLL EN FRÅGA!
Svar
emma om Gott blir till ont - Kapitel 42:
ojojoj, Skitbra! Skulle du kunna vara jätte snäll att skriva en imorgon för ska åka iväg på söndag och kommer inte komma hem för än på torsdag och jag skulle jätte gärna vilja veta vad som kommer att hända för det är sjuuukt spännande! :)
Svar: Förlåt mig. Nej, du är dock inte den enda som frågat men ni måste förstå...jag har OCKSÅ ett liv också ska fira min syster gå på filmkväll. Håll koll på facebook sidan där skriver jag vilken dag jag tänker skriva nästa.
Gott blir till ont - Kapitel 42
Plötsligt kom vi på att vi inte hade ätit något och satte oss vid Burger King. Jag väntade på tjejerna medans dom beställde maten. Plötsligt fick jag syn på någon som stod och gömde sig bakom en av buskarna. Han bar glasögon och en luva. Plötsligt såg jag vem det var, David. Han började gå emot mig jag reste mig stressat upp och krockade i Tea som fick dricka över sig.
- Vad gör du Mia! Skrek hon chockat.
- David, skrek jag och vände mig om för att peka där han stod. Men han var borta.
Vi stannade kvar på tivolit tills klockan var runt 8. När vi var på väg till parkeringen för att kalla på en taxi behövde plötsligt Tea gå på toa.
- Ja jag med, sa Jessie och följde efter i Teas riktning.
- Men taxin då? Sa jag chockat.
- Du kan kalla in en och be honom vänta på oss. Sa Jessie och gick sedan iväg. Jag gjorde utan något val som hon sa och ställde mig vid sidan av vägen. När en gul bil kom körande började jag snabbt hoppa och vifta med armarna. Jag måste ha sett ut som en tönt men orkade inte bry mig om det vid det här laget. Förvånansvärt nog körde bilen in till kanten och stannade framför mig. Det brukade ju ta sådan tid för Jessie att få tag i en, Varför stannade den här så snabbt? Men utan att tänka vidare över den saken satte jag mig i bilen.
- Hej! Skulle du kunna vänta på mina vänner, de är bara på toaletterna en bit bort? Sa jag artigt när jag slagit mig ner i det bruna sätet gjort av skinn.
- Inga problem, svarade mannen i förarsätet.
- Tack, sa jag och började rota efter min mobil i min handväska. Tänkte ringa tjejerna och berätta att jag fått tag i en taxi. Men då hörde jag hur dörrarna låstes i baksätet, jag kollade upp och la då märke till att rutorna hade mörktglas. Livrädd letade jag snabbare i min väska för att hitta mobilen men den var inte där.
- Ehm, kan jag få gå ur och leta efter mina vänner? Frågade jag med en osäker men ändå artig röst.
Utan att säga något vände han sig om mot mig och log.
- Åh nej! Skrek jag av rädsla när jag såg vem det var. Det iskalla ansiktet vände nu sig om mot ratten igen och trampade ner gaspedalen.
- David nej släpp av mig nu! Skrek jag panikslaget när vi åkte i full fart på motorvägen. Jag kunde inte sluta att dra och slita i dörrarna i hopp om att de skulle gå upp.
Plötsligt bromsade bilen in och jag ramlade ner på golvet och slog i pannan i sätet framför. David klev bestämt ut ur bilen medan jag hasade mig upp från golvet. Jag kände då plötsligt att jag blödde i pannan. Då kom tårarna. Inte för att det sved i pannan utan för att jag insåg att David skulle göra något otroligt dumt. Plötsligt öppnades dörren bakom min rygg. Det var David, jag reste mig snabbt upp för att backa ifrån honom men hann inte innan han tog tag i mitt hår och drog mig mot honom. Plötsligt satt jag med rumpan i sanden utanför bilen och sprattlade som en galning.
- Lägg av! Skrek han ilsket och sparkade till mina ben. Jag vart tyst ett tag medan han tog ut sin väska från bakluckan.
- Vad ska du göra med mig? Viskade jag och såg in i hans ögon som såg ilsket på mig.
- Kan du bara hålla käften? Skrek han ilsket till svar och kastade väskan på mig.
Han tog tag i min arm och drog upp mig från den kalla marken. Jag ville fråga vart han skulle föra mig men gjorde istället som han sa. Jag höll käften. Han gick med mig till ett hus i närheten det var helt mörkt och bara lampan över dörren lös upp en del av huset. Han höll fast mig med ena handen medan han stressat försökte låsa upp dörren. Plötsligt tappade han nycklarna, han böjde sig långsamt fram då drog jag mig snabbt loss från hans hårda grepp om min handled och började springa. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, jag sprang det snabbaste jag kunde mot vägen vi tidigare åkt på. Plötsligt hörde jag hur hans steg kom närmare och närmare. Jag hoppade ner i diket brevid vägen och gömde mig. Efter ett tag gick han förbi, han stannade och såg sig omkring. Jag försökte ligga stilla i gräset men det gick inte. Jag skakade och kunde inte sluta andas i paniktakt. Plötsligt vände han sig mot mig, han hade fått syn på mig. Jag reste mig snabbt upp och försökte springa men då kände jag en hård smäll mot mitt huvud och plötsligt var allt svart.
Från Teas perpektiv en stund efter Mia blivit bortförd i taxin:
Jag gillade igentligen inte att gå på almänatoaletter men jag hade inget val den här gången. Jag kissade snabbt och gick sedan ut ur båset för att tvätta händerna. När jag stod och väntade på Jessie la jag märke till att Mia inte hade ringt och ringde istället upp henne för att se om hon hade skaffat en taxi till oss alla. Det gick en signal sen hörde jag hur något pep från väskan. Det var Mias mobil.
- Typiskt, sa jag irriterat och avbröt samtalet. Hon hade lagt den där när Jessie och hon skulle åka en vattenkarusell utan mig. Nu steg Jessie ut ur ett av båsen med en äcklad min hon var nog inte heller så förtjust i såna här toaletter.
- Har hon ringt? Sa hon medan hon tvättade sina händer. Utan att säga något lyfte jag upp Mias mobil ur väskan.
- Åh, sa hon med en beskymrad min.
- Typiskt Mia, sa jag och skrattade till.
- Äsch vi hittar nog taxin hon sitter i, sa Jessie och började gå ut ur toalettrummet, jag gick efter.
När vi kom ut till parkeringen såg vi ingen taxi. Inte en enda faktiskt. Efter att vi hade sett oss omkring ett tag gav vi båda upp.
- Hon kanske åkte tillbaka till hotellet, sa Jessie.
- Ja kanske, sa jag fast det inte kändes som Mia alls.
- Vi åker och kollar, sa Jessie och kallade in en taxi. Vi hoppade snabbt in och var framme på en kvart. När vi kom upp till vårt rum var Mias mormor där.
- Hej, ropade hon glatt från balkongen.
- Hej, sa jag och gick direkt mot balkongen. Jessie stannade kvar vid dörren.
- Är Mia här? Sa jag när jag stod brevid hennes mormor.
- Nej, är inte hon med er? Sa hon med en chockad blick.
- Nej, sa jag och kände hur en rädsla spred sig i kroppen.
- Men gud! Är hon kanske med Niall? Sa hennes mormor samtidigt som hon reste sig från sin stol.
- Jag ringer och kollar med Harry, sa jag och tog fram mobilen ur väskan.
Sätt nu på lite Musik:
Jag gick in för att prata ostört, han svarade snabbt.
- Hej älskling, sa han.
- Hej, är Mia hos er? Sa jag stressat.
- Nej vadåra? Sa han chockat.
- Åh gud nej! Skrek jag och satte mig ner på sängen. Jag kände hur jag fick tårar i ögonen och mitt hjärta dunkade snabbare och snabbare.
- Hallå Tea? Har det hänt något? Hörde jag plötsligt Harry säga i telefonen jag lagt brevid mitt ben. Jag tog upp den och kände hur jag skakade i handen. Jag tröck den mot mitt öra och viskade sedan.
- Är..är du sssäker? Jag var så rädd så jag stammade fram orden.
- Ja, vad har hänt gumman? Sa han, han lät nu lika rädd som jag.
- Hon är borta, viskade jag denna gång ännu tystare för att Mias mormor inte skulle höra. Men det gjorde hon. Hon andades in hastigt och vände sig och tittade ut genom balkongdörren som stod öppen. Hon försökte dölja sina tårar men jag såg att hon bröt ihop.
- Shit! Sa Harry chockat.
- Jag vet, fick jag fram mellan mina tårar.
- Vi kommer till er så letar vi tillsammans, jag berättar för Niall nu. Ses snart! Sa han och la sedan på.
Allt blev plötsligt tyst, bara mina och Mias snyftningar hördes i rummet. Jessie kom och satte sig brevid mig för att krama om mig.
- Det löser sig, viskade hon sedan i mitt öra.
Tillbaka till Mia: Jag öppnade långsamt upp ögonen och såg ändå inte mycket. Ljuset lystes upp av ett litet fönster som befann sig högt upp på väggen. Jag försökte röra mina armar men märkte då att dom var fastbundna i något. Det enda jag verkligen visste var att jag inte var kvar i diket. Men jag låg fortfarande ner. jag frös så jag kravlade mig försiktigt upp och märkte då att mina byxor var nerdragna till mina knän, mina trosor med. Jag kunde inte minnas någonting men kände hur hela mitt huvud dunka av smärta och min bakdel. Han måste ha våldtagit mig, tänkte jag och försökte dra upp mina byxor. Det gick inte. Jag drog in mina ben mot min mage för att hålla dom varma och lutade mig sedan mot väggen. Plötsligt hörde jag att någon var utanför. Jag la mig hastigt på den plats jag tidigare låg på och låtsades sova igen. Jag höll ögonen lite öppna genom att kisa för att se vem det var som nu öppnade ytterdörren. Det var David. Jag stängde ögonlocken helt. Jag orkade inte se på honom, hur kunde han göra det här mot mig? Jg hörde hur hans steg kom närmre och plötsligt stod han framför mitt ansikte. Jag kände hur några få droppar landade i mitt ansikte.
- Upp och hoppa! Skrek han plötsligt sedan var jag helt genomblöt. Jag nästan flög upp ur min tidigare position och lutade mot väggen med ett skrik. Han brast ut i ett skratt och satte sig framför mig.
- Vet du varför jag gjorde det här? Jag svarade inte utan tittade bara ner i golvet. Det gjorde honom förbannad, han tog tag i mitt huvud och drog det mot honom.
- Vet du varför jag gjorde det här?! Viskade han ilsket. Jag nickade och började gråta.
- Jo det ska jag berätta för dig om drar på dig byxorna unga dam, sa han och förde sin blick till mina ben. Han drog fram en stol från ett hörn och satte sig med nöjd blick och iaktog mig i mina försök att få upp byxorna. Jag försökte på många olika sätt från sidan, sätta mig bakom pinnen jag satt fast i men ingenting funkade.
- Går det bra? Sa han efter många olika försök. Jag svarade inte utan försökte igen och igen. Det sved när handbojorna pressades in i mitt skinn, men jag ville så gärna bort här ifrån.
- Aja nu kan jag inte vänta längre, sa han ilsket och drog upp mina byxor med ett hårdhänt tag.
Teas perpektiv: Efter en halvtimme klev killarna in genom dörren. Jag sprang snabbt fram till Harry som klev in först och gav honom en kram.
- Åh älskling, sa han när jag grät ut på hans axel. Bakom honom stod Niall med röda ögon och kinder. Han hade precis gråtit. Jag tog mig loss från Harrys grepp och gick fram till Niall.
- Vi kommer hitta henne, sa jag och kramade om honom.
- Jag älskar henne så otroligt mycket, sa han mellan sina snyftningar.
- Det vet hon, sa jag och kramade om honom hårdare.
Vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!
Usch måste bara torka bort tårarna gud jag är hemsk ju! <3
Ps. Glöm inte att gilla bloggen på facebook HÄR
För er som vill stalka mig på andra ställen..
Hej! Nästa kapitel skrivs nog på fredag. Men jag tycker ni borde hälsa på min nya blogg om mitt liv: http://getreadyitsanewday.devote.se för att lära känna MIG bättre! Kram!
Danke
Grym kommentar sånt här mår jag bra av! Och vill passa på att tacka för alla fina "krya på dig" kommentarer älskar typ er! <3
Bara vi tjejer - Kapitel 41
- Jahapp! På med kläderna vi går ner och äter när Tea är klar. Jag gjorde som hon sa och drog på mig ett par shorts och en tröja med den irländska flaggan på. När Tea var klar gick vi direkt ner till resturangen. Det var väldigt tyst vid vårat bord, Tea såg ut att skämmas och jag var bara otroligt rädd för att stöta på David. Plötsligt kom frågan vi alla hade väntat oss.
- Hur var festen då? Frågade mormor glatt. Jag ch Tea kollade först på varandra och sedan på mormor.
- Ehm, sa jag.
- Bra, sa Tea och tittade sedan ner i sitt glas som nu var tomt.
Musik?: (ha tyst på)
Ingen av oss ville igentligen prata om gårdagen men det märkte ju inte mormor.
- Hade killarna kul då? Frågade hon sedan.
- Jag antar det, sa jag lite irriterat. Jag hade inte kollat Tea i ögonen på hela morgonen, men nu mötte jag hennes blick. Det var en såndär "jag är så ledsen för din skull" blick som man bara hatar att få. Visste hon ens vad Niall gjort? Minns hon ens något från igår?
- Vad ska vi hitta på idag då? Sa mormor för att bryta den stela stämningen mellan mig och Tea.
- Jag ska nog försöka få tag på Jessie hon kan visa oss runt, sa jag lite gladare denna gång.
- Åh okej, jag går nog bara ner till stranden och tar mig en massage. Sa hon och log.
Vi åt upp ovanligt snabbt och bar oss sedan iväg upp på rummet för att klä på oss. Jag struntade i att ducha och satte bara på mig bikinin under en t-shirt och ett par shorts. Jag ringde sedan upp Jessie som hade skickat ett sms till mig tidigare den här morgonen. Det stod: "Ring mig när ni vill <3"
Det gick inte många signaler innan hon svarade.
- Hej Mia, sa hon glatt.
- Hej Jessie, jag och Tea skulle behöva en tjejdag tillsammans med dig idag. Vart ska vi mötas? Jag gick rakt på sak utan att ens ha frågat Tea om hon ville med.
- Javisst! Vi kan mötas utanför erat hotell runt en timme.
- Okej vi ses, sa jag och la sedan på.
Utan att ens titta på Tea som stått och bevakat hela samtalet packade jag ner viktiga saker i min handväska.
- Allvarligt?! Skrek nästan Tea förbannat.
- Vadå? Sa jag chockat.
- Vad håller du på med?! Är du arg på mig eller? Förlåt men jag minns absolut ingenting från igår, sa hon ilsket.
- Såklart du drack ju typ upp hela baren, fnös jag irriterat tillbaka.
- Nu överdriver du väl ändå? Sa hon osäkert.
- Nej du är ett jävla fyllo!
- Du är så jävla dum Mia, vet du det? Sa hon med tårar i ögonen.
- Vilken tur att din pojkvän inte var otrogen mot dig då! Eller att David försökte ha sex med dig!? Skrek jag förbannat.
Hon sa inget utan stod bara tyst kvar och såg in i mina ögon som började svida. Jag kände hur tårarna trängde sig ut genom ögonlocken. Jag satte mig ner och höll för mina ögon.
- Han är här, sa jag sedan med en livrädd blick. Hon stod kvar med en chockad min och torkade bort tårarna som tagit sig ner för hennes kinder. Det blev tyst en lång stund innan hon gick och satte sig ner på sängen brevid mig.
- Vem? Sa hon samtidigt som hon la sin arm runt mig.
- David från skolan du vet, sa jag osäkert.
- Hur?..
- Jag vet inte, avbröt jag.
- Åh, förlåt mig. Jag visste inte, sa hon osäkert.
- Det gör inget, det är mitt fel.
- Vill du inte berätta för någon? Sa hon tröstande.
- Jo, men det får vänta. Sa jag och torkade bort tårarna med min t-shirt.
- Okej, vi får ha så kul vi kan idag. Sa hon och kramade om mig. Plötsligt kom mormor ut från badrummet.
- Är kusten klar? Sa hon samtidigt som hon tittade ut med huvudet.
- Äsch lägg av!!Sa jag och kastade en kudde på henne. Hon började skratta och klev sedan ut ur badrummet.
- Men vad har hänt här? Sa hon chockat.
- Orkar inte berätta allt nu, berättar ikväll. Sa jag och log.
- Okej, sa hon fundersamt.
- Oj vi måste gå nu! Sa jag och kollade på klockan. Vi packade ihop våra väskor och gick sedan mot dörren.
- Hejdå! Skrek mormor innan dörren stängdes.
När vi kom ut från lobbyn stod Jessie nedanför trapporna.
- Hej tjejer! Sa hon glatt och gav oss en varsin kram.
- Vart ska vi då? Sa jag förväntanfullt.
- Först till en strand och sedan på ett tivoli. Eller ett fik, ni väljer. Sa hon glatt.
- Jo men tivoli låter kul. Sa Tea och log. Hon verkade mycket gladare än sist vi träffade Jessie, tänkte Tea kanske ge henne en chans?
- Okej då tar vi en taxi, sa Jessie och tog våra händer och ställde sig ute i vägen. När en taxi kom vinkade hon som en galning innan den stannade helt.
- Sådär, hoppa in. Sa hon när taxin stod precis framför våra fötter.
När vi satt i bilen ringde min mobil. Jag kollade på skärmen och såg att det var Niall, jag struntade i att svara och lyssnade istället på Jessies historia om Carlos och hennes bardom. Hon och Carlos var ju bara kusiner men i deras familj var det som syskon. De hade alltid varit tighta. När hon hunnit berätta om nästan hela hennes liv var vi framme. Vi hoppade av på en grusparkering full av bilar.
- Följ efter mig, sa hon och gick snarare ifrån stranden där alla var en mot.
- Vart ska vi? Frågade jag chockat.
- Mitt favorit ställe, sa hon glatt. Vi gick mot klipporna en bit bort på stranden. När vi kom fram fanns det ett stort mellanrum mellan två av dom säkert över 5 meter.
- Här ska vi gå in, sa hon och klättrade upp. Hon vände sig sedan om för att hjälpa mig och Tea upp.
- Wow, sa Tea och kollade upp på dom rödfärgade klipporna ovanför henne. De var säkert högre än höghusen i London. Ju längre in vi gick blev det trångare mellan klipporna. Plötsligt försvann Jessie bakom ett hörn.
- Här är det! Skrek hon glatt. Jag vände mig chockat om och tog tag i Teas hand och gick snabbare för att hinna med. Jag kände hur det blev ljusare mellan springorna och vatten steg vid våra fötter. Plötsligt fick jag syn på Jessie. Vi var framme. Det var som en stor sjö mitt i bergen. Klarblått vatten och ett vattenfall som rann ner för det höga bergen.
- Wow, sa jag och kollade runt. Det såg ut som ett drömland.
- Gud vad vackert, sa Tea som tog fram kameran från sin väska och började knäppa kort.
- Sluta stå och glo hoppa i! Sa Jessie som redan låg i vattnet. Jag gjorde so hon sa och drog snabbt av mig mina kläder och hoppade sedan i. Vattnet var ljummet och sådär rent som man önskade att alla vatten var nu för tiden.
- Varför är inga här? Frågade jag chockat.
- Typ inga vet om det, bara jag och mina vänner. Sa honsamtidigt som hon simmade runt.
- Kom i nu Tea! Skrek jag.
- Finns det djur här? Sa Tea osäkert.
- Kolla själv, du ser ju ner i vattnet. Det är ju jätteklart! Sa jag glatt.
- Okej, sa hon och dök sedan i.
- Har ni duchat i ett vattenfall förut? Frågade Jessie efter ett tag.
- Vad tror du vi är från Irland! Sa Tea.
- Haha, kom med mig. Sa hon och klättrade upp ur vattnet. Vi gick tätt efter tills vi kom till vattenfallet, då stannade vi upp.
- Ställ er bara här, sa hon och tog tag i våra armar.
Även fast vi inte stod under själva "duchen" så kom det otroligt mycket vatten på oss. Efter vi blivit som russin på handflatorna la vi oss på klipporna och solade.
- Hur tycker ni festen var igår då? Sa Jessie samtidigt som hon satte på "Live my life" på hennes mobil. Åh ska alla ta upp den eller? Tänkte jag irriterat men svarade istället..
- Det var okej.
- Jag minns ingenting, sa Tea och gjorde en osäker min.
- Det kunde varit mindre dricka, sa Jessie och skrattade till. Jag hade inte hört henne skratta tidigare, bara att hon sagt "haha". Hon skrattade sådär som en hollywood skådis, perfekt. Jag kom på mig själv där jag låg och glodde på henne, och tittade istället bort.
- Hur går det med era killar då? Sa hon och la sig på mage för att kunna se oss.
- Harry går det bra med, sa Tea och kollade sedan osäkert på mig.
- Gud vad bra! Sa Jessie.
- Mmm, sa Tea.
- Niall, niall går det också bra med. Sa jag och vände mig sedan bort.
- Åh, sa Jessie.
- Vadå åh? Frågade jag chockat.
- Jo, jag såg han och den där Miranda igår. Det är inget mellan dom, bara så du vet liksom. Sa hon och log.
- Hur vet du det? Sa jag nästan lite irriterat.
- De var båda fulla, och Miranda hängde typ med alla killar igårkväll.
- Åh, sa jag osäkert.
- Japp, ska vi ge oss av? Solen börjar gå i moln. Sa hon sedan.
- Ja, okej. Sa jag och Tea. Jessie tog av sig sina solbrillor och då brast både jag och Tea ut i skratt.
- Vad är det? Sa hon chockat. Ingen av oss orkade svara så jag räkte henne min mobil. Hon tog den och kollade ner i rutan som speglade hennes ansikte.
- Åh gud! Skrek hon med en chockad min. Hennes solglasögon hade skapat vita märken runt hennes ögon resten av hennes ansikte hade blivit solbränt. Efter att ha kollat en lång stund på sig själv brast hon också ut i skratt.
- Jaja det får väl försvinna under dagen. Sa hon och lämnade tillbaka mobilen.
De tog inte lång tid att gå tillbaka till parkeringen där vi tog en parkering till Tivolit vi skulle till. Den låg en bit bort så vi åkte ett tag. När vi kom fram var det inte mycket folk där, tydligen kom alla dit på kvällen. Vi köpte billjetter för resten av dagen och började med att åka något enkelt. De hade så otroligt stora karuseller. Plötsligt kom vi på att vi inte hade ätit något och satte oss vid Burger King. Jag väntade på tjejerna medans dom beställde maten. Plötsligt fick jag syn på någon som stod och gömde sig bakom en av buskarna. Han bar glasögon och en luva. Plötsligt såg jag vem det var, David. Han började gå emot mig jag reste mig stressat upp och krockade i Tea som fick dricka över sig.
- Vad gör du Mia! Skrek hon chockat.
- David, skrek jag och vände mig om för att peka där han stod. Men han var borta.
Vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!
Nu ska jag försöka, förlåt jag åker på något hela tiden -.-
Hoppas ni gillar det och ge mig IDEÉR! Tro inte att de växer på träd ni bygger upp tillvaron haha <3
Ps. Glöm inte att gilla bloggen på facebook HÄR
Förlåt!
Inget kapitel idag är magsjuk. Igår spydde jag och idag har jag kramper i magen så jag är hemskt ledsen :( KRAM!
Imorgon....
Kommer nästa kapitel. Min bror fyllde år idag!
Spring - Kapitel 40
Tårarna forsade nerför mina kinder plötsligt ringde min telefon. Jag tog snabbt upp den och tittade på displayen det var Niall. Jag harklade mig och svarade sedan.
- Hej.
- Hej gömman! Vart är du? Han lät otydlig. Han var definitivt inte nykter.
- På toaletten jag kommer snart, sa jag och la sedan på.
Jag tog fram servetter ur min lilla nessesär och torkade bort mitt smink som kladdats ut över mina kindben.
- Hur är det, sa plötsligt en välbekant röst bakom mig. Jag vände mig snabbt om och såg en man i en luva. Han klev fram ur skuggorna och tog av sig luvan.
- David är det du, sa jag chockat. Han sa inget utan gick bara med ett stort leende emot mig.
- Varför åkte du bara? Sa han med en ilsken röst.
- Vad menar du? Sa jag samtidigt som han kom närmre. Jag reste mig upp och lutade mig osäkert mot sopptunnan jag tidigare suttit på.
- Det vet du precis, vi är ju gjorda för varandra Mia!
- Vad snackar du om? Sa jag chockat, jag kände hur en obehaglig känsla spred sig i kroppen. Varför hade David tagit flyget hela vägen till L.A för att säga detta. Han gick nu närmre mig och såg in i mina ögon.
- Jag älskar dig Mia, följ med mig tillbaka till Irland och lämna Niall. Han älskar inte dig.
- Är du dum eller!? Han älskar mig mer än någon annan! Skrek jag förbannat tillbaka.
- Varför sitter han då med tv-stjärnan Miranda Cosgrove i baren, och inte dig? Sa han och la sin hand på min axel. Jag backade undan och föste bort hans arm. Hur visste han allt det här? Hur hade han hittat mig? Jag kände hur mina hjärtslag dunkade fortare och fortare för varje sekund som gick.
- Hur....hur vet du allt det här om mig? Frågade jag osäkert, med en livräddblick.
- Jag är ditt största fan, skojade han och log. Han log inte som han hade gjort i skolan han log med en ondskefull blick i ögonen.
- Så du flög hela vägen hit för att hitta mig? Sa jag chockat.
- Det är klart, det ska bli vi en dag. Sa han och tröck mig närmre hans kropp. Jag gjorde inte något motstånd till en början. Plötsligt började hans grepp om min midja kännas hårdare. Han förde sina händer mot mitt hår och drog sedan i det.
- Släpp mig! Skrek jag och lyckades ta mig loss, utan att tänka mig för sprang jag ut mot vägen. Tänkte att jag kunde komma in på klubben igen från ingången som låg runt hörnet.
- Vänta! Skrek David förbannat bakom mig. Jag hörde sedan hur han närmade sig mig där jag sprang. När jag svängde av vid hörnet sprang jag in i någon. Jag vände mig stressat om och skulle precis springa vidare då personen stoppade mig.
- Mia är det du? Sa han, jag kollade stressat upp och såg där Louis.
- Oh tack! Du måste hjälpa mig Louis, David han....han är efter mig. Sa jag snabbt mellan mina tunga andetag.
- Vad snackar du om? David,vem? Sa han chockat.
- David han, sa jag och pekade på David som nu kom springande runt hörnet.
- Oj shit! Skrek Louis och greppade tag i min hand för att sedan springa med mig i full fart mot klubbingången. Vi sprang inte länge innan vi såg klubbingången framför oss. Utanför stod två vakter, när dem fick syn på oss ställde de sig som en mur framför dörren.
- Och vilka är ni? Sa dom strängt.
- Louis Tomlinson ägare av festen. Vi måste verkligen in det är en man som jagar henne. Sa Louis stressat.
- Åh jaha, kom in. Sa den ena vakten och höll upp dörren åt oss.
- Tack, sa Louis lite irriterat. Jag satte mig chockat ner på en soffa nära toaletterna. Nu var det inte lika lång kö tänkte jag irriterat.
- Nu får du berätta, vem var han? Skrek nästan Louis.
- David, jag var en nära vän till honom mot slutet av skolan. Det visade sig att han trodde vi var med än vänner. Sa jag och började gråta.
- Men du det är inte dit fel, sa Louis chockat.
- Jag vet, men varför skulle jag bli full och kyssa idioten! Skrek jag nästan.
- Gjort är gjort, sa Louis och slog sig ner brevid mig. Jag tröck mina händer mot mitt ansikte och kände hur tårarna inte kunde sluta rinna.
- Du, sa Louis och petade på mig. Jag torkade bort tårarna och såg honom i ögonen. Han sa inget mer utan sträckte sig och kramade om mig. Han var varm och hade såna där "nallekramar" precis så som en tröstkram ska kännas. Jag höll kvar i honom ett tag innan jag såg Niall komma runt hörnet.
- Vad gör ni!? Sa han vinglandes i hörnet.
- Åh inget, sa Louis och tog sig ur mitt grepp.
- Hepp! Skrek Niall och gick tillbaka in till dansgolvet.
- Kom nu så dansar vi, sa Louis och tog min hand.
- Jag ser ju sjuk ut, sa jag när vi gick förbi en spegel.
- Äsch, du är fin. Sa han och drog med mig in.
Resten av kvällen var jag med Louis och Liam de var de ända som inte var fulla av mina vänner. När vi skulle åka hem körde de oss till vårat hotell först.
- Är du säker på att du inte behöver hjälp? Sa Liam innan jag hoppade ur bilen.
- Nejdå, jag klarar mig själv. God natt killar. Sa jag och stängde sedan dörren. Jag släpade sedan upp Tea för trapporna.
- Du har så vackert hår, Sa hon och började dra i mitt hår.
- Tack, rör det inte. Sa jag lite irriterat.
När vi kom upp på vårt rum satte jag Tea på sängen för att gå på toa. Men när jag kom tillbaka hade hon redan somnat. Jag tog av henne strumpbyxorna och la henne under täcket. Hon tog så mycket plats i dubbelsängen så att jag inte fick plats. Jag gjorde iordning med kuddar på golvet och drog en filt över mig.
- Psst, Mia sov här. Sa plötsligt en röst. Jag skrek till och vände mig om. Det var bara mormor, hon log och gjorde plats åt mig i den lilla sängen. Den natten sov jag gott men jag kunde inte sluta tänka på vad David skulle göra här näst.
Tidigt nästa morgon vaknade jag av att mormor zappade genom kanalerna på tv:n. Jag reste mig upp och sträckte på mig.
- Godmorgon gumman, sa mormor när hon vände sig om mot mig och log.
- Godmorgon, sa jag. Jag kollade snabbt mot stora sängen och såg att Tea var borta.
- Vart är Tea? Sa jag nästan irriterat.
- I badrummet, hon vaknade före mig. Sa mormor lugnt.
- Bra, sa jag och tittade ut genom fönstret.
- Mia du var en god vän igår, sa mormor och log.
- Tack, sa jag men släppte inte blicken från balkongen.
- Vad är det? Sa mormor plötsligt när jag suttit och tittat ut i över 5 minuter.
- Åh, nej inget. Jag är trött bara. Sa jag och kollade sedan på tv:n.
- Jahapp! På med kläderna vi går ner och äter när Tea är klar. Jag gjorde som hon sa och drog på mig ett par shorts och en tröja med den irländska flaggan på. När Tea var klar gick vi direkt ner till resturangen. Det var väldigt tyst vid vårat bord, Tea såg ut att skämmas och jag var bara otroligt rädd för att stöta på David. Plötsligt kom frågan vi alla hade väntat oss.
- Hur var festen då? Frågade mormor glatt. Jag ch Tea kollade först på varandra och sedan på mormor.
- Ehm, sa jag.
- Bra, sa Tea och tittade sedan ner i sitt glas som nu var tomt.
Vad tycker ni? Vad tror ni kommer hända? Kommentera!
Kort? I hope you'll like it!
Ps. Glöm inte att gilla bloggen på facebook HÄR
