Hon väntade ett tag innan hon svarade.

- Jag har tänkt på vad som kommer hända nu, sa hon och började leta efter killarnas jackor.

- Men vi fixar det bara vi håller kontakt med dom, sa jag och kramade om henne.

- Nej men jag flyttar hit och bor med Harry, sa hon glatt. Jag backade långsamt ifrån henne och såg med chockad blick in i hennes ögon.

- Vad sa du nyss, sa jag chockat.

- Att jag flyttar hit och bor med Harry nästa sommar.

- Men vi skulle ju gå på Canterbury tillsammans, du vet högskolan? Sa jag chockat, hade hon glömt det.

- Nja jag har tänkt på det och reseledare är inte min grej, sa hon skeptiskt.

- Vad är din grej då?! Nästan skrek jag irriterat.

- Varför blir du så sur, sa hon chockat.

- Vad tror du? Vi hade planerat det här sen långt tillbaka. Och nu när Harry kom in i ditt liv flyger det bort som en vind? Sa jag irriterat.

- Men jag älskar honom...

- Mer än mig, sa jag och fortsatte frågande på meningen. Hon sa inget utan stod tyst och osäkert kvar på sin plats.

- Då vet jag, sa jag och kastade Liam och Zayns jackor på henne och lämnade sedan rummet. Jag gick irriterat genom korridoren och kom på att mamma var den enda jag kunde prata med om sånt här. Jag sprang mot en dörr där det stod "städskrubb" på med stora bokstäver och stängde snabbt dörren efter mig. Jag satte mig snabbt på golvet och letade upp mammas nummer samtidigt som tårarna forsade ner för mina kinder. Jag skrollade och skrollade på listan men kunde inte hitta kontakten vid namn mamma. Då slog det mig mamma är ju död. Jag slängde chockat bort mobilen och lutade mig mot hinken som stod bakom mig. Jag höll för händerna för mitt ansikte och viskade mellan tårarna:

- Varför skulle du lämna mig!?

---

Plötsligt ringde min mobil, jag kollade snabbt på skärmen det var Niall. Jag la på och gick in på mina bilder jag tog upp en bild på mamma. En bild från när vi var i Spanien när jag gick i trean, hon hade långt brunt hår som svepte i vinden och en lång tjol med lila mönster. Hon stod på en klippa där man såg ut över havet. Jag log alltid när jag såg den här bilden. För när vi var på semester i Spanien hade vi varje kväll gått ut för att kasta sten i havet just där hon stod. Sista kvällen sa hon till mig att ta kort på henne där. Jag tyckte bara det var konstigt och frågade varför? Då hade hon svarat att det skulle vara ett fint minne någon gång, jag hade inte trott på det då. Men nu förstår jag vilken stor betydelse den bilden har för mig och kunde inte sluta le. Plötsligt öppnades dörren, jag kollade snabbt upp. Där stod en städerska, jag reste mig långsamt upp och torkade tårarna.

- Hur kom du in hit? Sa hon chockat.

- Det var öppet, förlåt jag behövde vara ifred. Sa jag osäkert och tog mig förbi henne där hon stod i dörren med korsade armar. Jag gick snabbt till hissen som Tea nu var på väg in i. Jag sprang snabbt för att hinna med, det gjorde jag. När vi stod där i hissen tillsammans sa vi ingenting till varandra. Jag hade ingen lust att prata med henne och hon ingen lust att prata med mig. När vi kom ner satt killarna i ett par röda soffor och spelade något spel på sina mobiler.

- Äntligen vilken tid det tog, sa louis som hoppade upp ur soffan och gick mot utgången. Efter att Niall kramat mig och tagit sin jacka från Tea gick han också mot utgången precis som alla andra. När vi kom in på "the breakfastclub" var det nästan inga där så vi delade på det största bordet vid fönstret. Vi beställde alla mycket mat det fanns så mycket att välja på, pannkakor,omelett,bacon osv. Jag valde pannkakor med smör och sirap.

Det tog ett tag innnan maten var klar, men efter 15 minuter stod allas mat på bordet.

---

Måltiden började i tystnad, så där läskig och obehaglig tystnad som bara kommer. När det hade gått för lång tid sa plötsligt Tea:

- Vad händer nu då?

- Vad menar du älskling? Sa Harry chockat.

- Ja vi bor i Irland ni reser runt på turne i flera månader.. vad händer? Sa hon.

- Vad menar du Tea du ska ju flytta hit? Sa jag lite retsamt och log.

- Ja men du då? Fick jag som svar.

- Jag ska plugga på Canterbury som jag sagt, sa jag ilsket.

- Oj oj vänta har ni bråkat? Sa Harry och höll händerna i luften framför oss så vi inte kunde se varandra.

- Hon starta det, sa Tea och korsade armarna.

- Då slutar du det, sa Harry och klappade henne på huvudet.

- Bara för att ni aldrig bråkar, sa Tea argt och reste sig för att gå mot toaletterna. Men när hon skulle ta ett steg drogs hon tillbaka av Harry.

- Tror du allvarligt att vi aldrig bråkar? Sa han. Han såg allvarlig ut, jag hade aldrig sett honom så förut.

Tea såg osäker ut och nickade sedan på huvudet.

- Bra, du behöver inte ta ut ilskan på oss. Sa han och släppte henne. Hon gick snabbt mot toaletterna för att slippa prata om det. Nu var det bara jag kvar, alla hade blickarna på mig och ville veta mer om det som just hänt.

- Vad har hänt Mia? Sa Niall och tog tag i mina händer.

- Nej men vi hade sagt att vi skulle plugga på Canterbury tillsammans i Irland, men nu säger hon att hon vill bo med Harry istället. Alla vände sig chockat mot Harry som såg ännu mer chockat på mig.

- Vad sa du? Frågade han chockat.

- Ja hon vill flytta in hos dig, sa jag argt.

- Nej det går inte, inte nu i alla fall hon måste plugga, sa han chockat.

- Säg det till henne, sa jag lite små surt. Han reste sig och gick mot damtoaletterna med bestämda steg.

- Vet du vad jag tycker, sa Niall glatt och la sin arm runt mig.

- Nej vadå? Sa jag fortfarande lite små surt.

- Att du ska plugga Canterbury sen kan du komma tillbaka och lära oss, sa han och kramade mig glatt.

- Ja, sa jag och skrattade till.

---

Senare den kvällen skulle killarna åka vidare på sin turne mot London. Harry hade vertalat Tea att stanna och plugga och hon var nu glad igen. När vi stod utanför hotellet för att säga hejdå till killarna kom mormor med sin lilla vita bil för att hämta upp oss. Jag stod och kramade Niall när mormor klev ur bilen och vinkade glatt.

- Du jag måste åka nu, sa Niall och kysste min panna innan han tog sig ur mitt grepp runt hans rygg.

- Okej ha det så kul och ring mig! Sa jag när han gick in i bussen. Liam och Zayn kom fram för att krama mig innan de gick på samma sak gjorde Harry och Louis. När alla gått på bussen brast Tea ut i storgråt jag gick för att hålla om henne. Vi gick fram mot fönstret där killarna satt, jag tog Teas hand i min och plaserade den vid Harry och jag plaserade min vi Nialls. Då såg jag att Niall hade tårar i ögonen, han log men han var ledsen på samma gång. Plötsligt startade bussen och Niall tog bort sin hand, han tog istället upp sin mobil och pekade på den.

Jag såg i hans munrörelser att han sa något i stil med "jag ringer dig" jag log och tog ner handen från fönstret.

Tea tog inte bort sin hand utan jag fick lyfta bort henne, när bussen åkte iväg började hon skrika.

- NEEEJ! KOM TILLBAKA! Jag tog hennes hand och satte henne i mormors bil. Den resan hem var en av dom värsta, jag hade aldrig sett Tea gråta så mycket förut. Hon kollade aldrig på mig utan bara ut genom fönstret.

- Tea han kommer tillbaka, sa jag och tog hennes hand.

- Jag vet, sa hon och torkade tårarna.

Efter en lång stunds tystnad sa hon sedan:

- Det är bara det vad ska dom i skolan säga. Hon kollade på mig med en livrädd blick.

- Vem bryr sig, det är våra liv inte deras. Sa jag och kramade om henne.

Även fast jag visste att hela skolan skulle veta om det som hände på konserten här om dagen. Emma var ju där och såg allt. Skulle de hata oss eller älska oss. Skolan började imorgon igen och vi hade mycket att ta igen speciellt jag. Jag hade inte varit där när mamma hade gått bort, men om vi skulle få killarna så skulle vi få kämpa. Tillsammans.

- Vi kommer att överleva det här, det är bara att kämpa. Viskade jag till Tea som låg lutad mot min axel.