Lyssna om ni vill:

---

Jag kände hur Bonzo började slicka på min hand och öppnade snabbt ögonen. Det var just ute solen tittade in genom persiennerna det måste vara morgon tänkte jag och reste mig hastigt upp. Jag gick mot toaletten för att snabbt gå på toa sedan gå och snosa igen. När jag var framme vi dörren till badrummet såg jag att mormors sovrumsdörr var öppen, hon brukade aldrig sova med öppen dörr. Jag gick för att titta vad hon gjorde, när jag kom fram till dörrkarmen såg jag hur mormor sprang fram och tillbaka och bar på saker.

- Godmorgon gumman. Sa hon och kramade om mig.

- Vad gör du? Sa jag chockat.

- Packar.. tänkte att vi åker och hälsar på mamma, hon ska opereras imorgon.

- Åh... Sa jag och kände hur en klump av oro bildades i magen, jag hade helt glömt bort att mamma låg på sjukhus. Momor såg oron i mina ögon, hon kramade om mig och sa:

- Såja, Det kommer ordna sig. Hon pussade mig på pannan och gick sedan för att packa de sista sakerna. Det var en liten packning jämnfört med vad jag hade haft för några dagar sedan. Sedan gick vi till köket, mormor lagade pannkakor och gjorde varmchocklad. Sedan bad hon mig cykla och hämta lite kläder hemifrån. Jag borstade tänderna och satte på mig en jacka över pyamasen jag hade fått låna av mormor kvällen innan. Den var röd och prickig, men jag brydde mig inte så mycket om det just nu.

---

Jag gick ut och hämtade mormors gamla cykel som stod utanför i buskarna. Den var blå och väldigt smutsig, mormor använde den aldrig det var bara när jag skulle handla eller hämta något jag använde den. Jag bodde bara några kvarter bort så det tog bara 8 minuter. Det var inte så många ute klockan måste ha varit runt 6 på morgonen. När jag kom fram mötte jag James som bodde i lägenheten under mig och mamma.

- Nej men hej Mia, vad gör du ute såhär tidigt? Sa han och artigt upp dörren åt mig.

- Hej...Sover hos mormor. Jag klappade hans hund Rockie och klev sedan in i porten.

- Jasså, vart är mamma? Sa han nyfiket. Vad skulle jag nu säga.

- Ehm... hon är fortfarande i Birmingham. Sa jag, jag ljög ju i alla fall inte.

- Jaha dåså, hälsa från mig. Sa han och log, sedan gick han ut ur porten för att rasta sin hund. Jag andades ut och kände hur tårarna ville tränga sig ut men jag höll tillbaka. Jag sprang snabbt in i lägenheten och hämtade tandborste och packade en liten ryggsäck med kläder som jag trodde jag skulle behöva. Det var mest mjukis kläder, skulle ju ändå bara sitta på ett sjukhus och vänta. Jag bytte också om till lite mer vardagliga kläder. När jag var klar kollade jag så allt var avstängt, låste sedan dörren efter mig och sprang ner för trappen. När jag kom ner till porten så mötte jag James igen han sa att jag skulle hälsa till mormor och höll glatt upp dörren till mig. Jag cyklade snabbt tillbaka till mormor, plötsligt kände jag hur det började regna jag cyklade snabbare för att inte bli blöt. När jag kom fram stod mormor och vinkade vid parkeringen brevid sin bil. Jag lämnade snabbt tillbaka cykeln på hennes tomt och gick till bilen som hon nu hade kört ut till utfarten. Jag hoppade snabbt in och gjorde ett "brr" ljud mormor skrattade lite och sa sedan:

- Ni ungdommar och era tunna kläder. Själv hade hon på sig en regnkappa och gummistövlar.

- Men jag trodde inte det skulle regna. Sa jag.

- Man vet aldrig vad som kan hända. Sa hon och satte på radion.

---

Där spelades Elvis Jailhouse Rock och hon sjöng glatt med. Jag skrattade och försökte sjunga med. Sedan överröstades radion av One thing med One direction det var min mobil som ringde, jag kollade på displayen det var Tea.

- Hej Mia. Sa hon osäkert, hon hade säkert fått reda på det som hänt min mamma.

- Hej Tea.

- Hur mår du? Sa hon.

- Bara bra jag och mormor ska hälsa på mam... henne på sjukhuset idag, vi är på väg. Det var för svårt att säga mamma i ett sådant tillfälle.

- Åh okej bra, hälsa från mig till båda.

- Det ska jag, hur mår du själv? Var dom snälla i skolan igår?

- Nja jag mår bra, men dom frös ut mig och sa att jag var en "mrs Horan" om man säger så. Hon skrattade till lite åt sitt egna skämt.

- Haha, nej men jag kommer på måndag i alla fall. Sa jag glatt.

- Bra. Sa hon.

- Japp, har du pratat med Harry någonting? Sa jag nyfiket.

- Ja, vi ska träffas på söndag.

- Juste de kommer ju på söndag!

- Imorgon alltså! Rättade hon.

- Får se om jag hinner hem, men du nu ska jag vara social mot mormor, Hejdå!

- Hejdå Mia, hoppas allt blir bra. Jag hörde hur linjen avbröts men höll kvar mobilen vid örat, kunde inte sluta tänka på dom sista orden hon hade sagt "hoppas allt blir bra" dom fick mig att rysa. Jag tänkte på allt dåligt som kunde hända min mamma, hon kunde dö...

- Vem var det? Sa mormor nyfiket och stoppade mina tankar från att gå för långt.

- Tea hon ville bara prata, hon hälsade förresten.

- Trevlig tjej det där.

- Ja.. Sa jag och kände hur mobilen började vibbrera som nu låg i mitt knä. Jag hade fått ett sms av ett "okänt nummer" det stod: "Hej Mia! Det är jag Niall nu har du mitt nummer, jag fick ditt av Tea. Hon berättade om din mamma hoppas allt är bra och att du mår bra. Ville inte ringa och störa så här får du ett sms hälsa din mamma och mormor och hoppas allt löser sig, ring mig när du kan hejdå! :) xx"

Jag kom på mig själv av att jag satt och log åt en mobil skärm och satte mig sedan så att mormor inte kunde se vad jag skrev. Jag svarade glatt på smset och avslutade med "puss". Jag la sedan till hans nummer han fick heta "Niall" även fast jag tänkte döpa honom till något annat senare för att jag visste att folk skulle läggas sig i.

- Du gillar honom va? Sa mormor men kollade inte på mig.

- Vem? Sa jag chockat och gömde telefonen.

- Spela inte dum nu, killen du fick sms av nyss. Sa hon och log.

- Jaha ehm... ja hehe. Sa jag och fnissade till lite.

- Vad heter han då? Sa hon och log retsamt.

- Niall, du vet.

- Ouh men jag trodde det inte var något mellan er.

- Ja jag med.

- Okej äsch det kommer när det kommer. Sa hon och skruvade upp volymen på radion som nu spelade The beatles och hon sjöng fint med. Hon hade en röst som en sago prinsessa så där ljus och fin som en ängel. Hon har alltid sagt att alla kan sjunga och tycker själv att hon sjunger som alla andra. Men hon hade ju inte hört mig än så det var väl inte så konstigt att hon trodde det.

---

När vi var framme var klockan runt 20:00 och vi letade hotell nära sjukhuset mamma låg på. Vi bestämde oss för att äta lite på Mc donalds innan vi gick för att hälsa på henne. Vi behövde bara gå runt hörnet för att hitta Mc Donalds, jag gick och satte mig vid ett bord med två stolar vid fönstret och väntade på mormor och maten. Jag hatade att beställa dom hörde ändå aldrig vad jag sa. Efter 10 minuter kom mormor tillbaka med all mat. Hon hade beställt två Big mac menyer och fanta till mig. Vi åt snabbt upp maten och tog med oss drickorna ut. Sjukhuset låg en bit bort på andra sidan gatan tog runt en kvart att gå.

Huset var stort och grönt med en stor skyllt på som sa "Birmingham hospital" det såg inte så hemtrevligt ut men vi gick in genom knuff dörrarna och kom in i väntrummet. Allt var vitt och runt överallt omkring oss sprans grön klädda sjuksjöterskor som drog på vagnar eller bara hade brottom. Mormor gick fram till en av dom och frågade vart mamma låg hon sa något i stil med: "Hej jag undrar vart Maria Stuart håller hus? Jag är hennes mamma." Jag såg hur mormor mådde dåligt av att säga dom orden men log ändå. Vi följde oroligt efter kvinnan och på vägen hörde jag hur folk skrek av smärta i rummen intill. Jag tänkte på hur mamma skulle må och började bli nervös. Plötsligt stannade kvinnan till och gjorde en gest mot en vit dörr åt vänster. Vi klev in i rummet det var litet och mitt i det finns ett draparie och maskiner runt om kring. Sjuksjöterskan drog bort draperiet och tog upp en lapp och undersökte vad maskinerna visade och vinkade sedan att vi skulle komma närmre.

- Var inte rädda. Sa hon och log.

Vi gick fram till sängen och där låg mamma, hon var vit i hela ansiktet och hennes ben var ingipsade. Hon pressade fram ett leende och försökte lyfta på handen som hade slangar i hela sig och vinka men lyckades inte. Jag backade lite och höll tillbaka tårarna medans mormor gick fram och kramade mamma som försökte säga hej men inte fick fram något ljud.

- Kom Mia. Sa mormor och vinkade åt mig. Jag gick fram och kramade om mamma som försökte säga något men det ända som hördes var "gumman" jag log och sa sedan:  Jag älskar dig mamma. Hon log tillbaka och då kom tårarna jag bakade undan och sprang sedan ut i korridoren och satte mig med knäna uppe vid ansiktet. Jag grät och grät det kändes som om det aldrig skulle ta slut. Plötsligt kom sjuksjöterskan och satte sig brevid mig.

- Hur... mår... hon? Sa jag mellan mina snyftningar.

---